Anna Neros Inspiration

Naivistiskt

2012-02-29T21:00:00.003+01:00

Jag brukar inte vara så förtjust i naivistisk konst. Men Mårten Andersson gör mig riktigt glad! Och vilka underbara stolar han skapar!

BRAND-SPEL

2012-02-27T13:37:00.006+01:00

BRAND-SPEL

Larm och övningar

Tid: 28 februari kl. 19.30

Plats: Konstmuseet våning 2

Pris: Inträde till museet

Borås Konstmuseum bjuder på instrumental bild-teater.

200 bilder!

När bokens svartvita teckningar låg uppslagna i vardagsrummet började Håkan Strängberg improvisera till

teckningarna som vore det abstrakta noter. Det blev både toner och röstimprovisationer. Den legendariske

konstnären Erland Brands två hundra teckningar ingår i den nyutkomna boken Huvuden som övergår i landskap.

Brand som nu är 89 år gick på Valands Konstskola under Endre Nemes tid. 2011 ställdes teckningarna ut på

Konstakademin och väckte sensation tillsammans med grafittikonstnären NUG. Utställningen rosades av

kritikerna.

Strängberg fick helt fria händer av Brand att projicera teckningarna i stort format på väggar och tak till en scenisk

musikteater-föreställning. De två datagrafikerna Jim Berggren och Michel Droettos rörliga projektioner samspelar

med den improviserade musiken.

Trion som spelar på Borås Konstmuseum består av jazzmusikerna Håkan Strängberg - trombonist, Gunnar

Lindgren-Tenorsaxofonist och Anders Waernelius – trumslagare. Improvisatören Gunnar Lindgren är en av den

svenska jazzens främsta på sitt instrument. Anders Waernelius är en av landets främsta handtrumslagare och

specialist på indiska, turkiska och marockanska hand- och ramtrummor.

Denna trio med dynamiska och improviserade toner, rytmer och röster finns som ett centrum omgivna av Erland

Brands magiska teckningar rytmiserade på väggar och tak av grafikerna vid projektorerna.

Det blir Brand-Spel - en brännande och spännande föreställning i ett av Konstmuseets övre rum.

Enorm Pojke

2012-02-27T12:57:00.001+01:00

Kände mig ganska liten bredvid denna enorma Pojke.

Ron Muecks "Boy"

Panorama

2012-02-27T12:48:00.002+01:00

Olafur Eliassons verk uppepå ARoS i Danmark var vacker att beträda. Även hans andra verk var bländande vackra.

Klä av sig

2012-02-27T12:37:00.002+01:00

Ming Wong är aktuell på en utställning på Bonniers konsthall. Att klä av sig slutar visst aldrig att faschinera. Som i denna performance på Ark HK 11.På Bonniers personifierar sig Ming Wong med Liv Ullman i videoinstallationen Persona performa.

performance

2012-02-27T12:29:00.001+01:00

Kanske vore kul som pedagogisk idé att bjuda in Yoshio Nakajima och skapa performance tillsammans med skolklasser?

Humor

2012-02-27T12:17:00.003+01:00

Vad rör sig egentligen inne i David Shrigley huvud?

Det är modigt att välja humor som uttrycksform inom konstvärlden. Svårt att bli tagen på allvar. Men det vågar David Shrigley. Uppfriskande att bara få låta sig flyta runt i hans absurda tankevärld.

skrämmande

2012-02-12T21:48:00.002+01:00

Marina Abramovic om performance Rythm 0

Sun Xun

2012-02-05T20:42:00.004+01:00

Konst kan inspirera till mycket. Här dansar min dotter till videokonst av Sun Xun som ingår i utställningen Helvete på Borås Konstmuseum.

Fahlström o Reuterswärd

2012-02-01T22:37:00.002+01:00

Kul Happening från 1962 med Fahlström och Rueterswärd

Rut Hillarp

2012-01-29T15:40:00.006+01:00

Läser Rut Hillarp (1914-2003).

Fascineras av hur mycket erotiska undertoner hon vackert väver in i sina dikter.

Läser man hennes dagbok och biografin av Birgitta Holm förstår man hur beroende hon var av män:

"Under tiden arbetade Ruts fantasi med möjligheter, möjliga möten:

>Alla dessa eviga ögonblick som svider under min hud.<"

Hennes sexualitet dominerades av det masochistiska:

"Tillsammans med Livada hittade hon en möjlig teoretisk formel. När han frågade henne om hon ville bli dominerad svarade hon: >And adored too. Slave and queen.< I hennes ögon var det ingen lätt kombination - hennes engelskman hade sagt att den var omöjlig - men Livada svarar >Quite simple. Slave in bed and queen outside. Slave where the senses are concerned and queen where the emotions are concerned. You take off your crown when you step into bed.<"

Våren

Min kropp är floden mellan min åtrås stränder

vatten

för din fjärran törst

Genom spindelvävarna bara når du mig

röken

från brända lustgårdar tecknet

på fåglars vingpennor

Vacklar en dag mina stränder

Faller en natt min flod

som ett skum av

smältande

läppar

Rut Hillarp ur Båge av Väntan

Mönsterbok

2012-01-27T22:53:00.003+01:00

På Röda Sten såg jag en spännande utställning för ett tag sedan. Där fanns bland annat dessa tyger som fångade mitt intresse. Utställningstexten lyder:

PARASTOU FOROUHAR

eslimi / pattern book

Artist Book

2003

"Eslimi" bär betydelser av prydnad och, vagt, vad grundlösa konstmarkanden upplever som "Arabesque". Det exoticerande skiktet av den så kallade iranska konsten har stötts av lokalbefolkningen och av konstmarknaden i Förenade arabemireten och auktionshus, för att döja oron och tyrannin bakom en förenklad fasad. Forouhar tränger in i denna bedrägligt ofarliga uta och underminerar de stereotypa bilderna genom att koppla prydnad och tortyr till varandra.

Berit Lindfeldt

2012-01-27T21:52:00.004+01:00

Mina besök på Mjellby konstmuseum är alltid lika positiva. Alltid trevlig personal, fina utställningar och trevlig miljö. Konstnären Berit Lindfeldts konst är taktil och underfundig. Eftersom Mjellby konstmuseum är Halmstagruppens museum eftersträvar de utställningar som är kopplade till surrealismen. Surrealismen känns i Berits konst även om jag tycker att hon har mer att säga. Intimt kroppsliga verk, landskap, öar. Jag fascineras av hur hon för samman vardagliga bruksföremål och möbler och skapar nya berättelser. I det humoristiska finns ett allvar, men framför allt känns verken skapade med en äkta medkänsla för människans behov och känslor.

modell

2012-01-27T21:40:00.006+01:00

En helt ny erfarenhet att jobba som modell på Textilmuseet inför utställningen Klä dig i vävt.

Ella-Kajsa Nordström

2012-01-27T12:04:00.005+01:00

Min väninna Ella-Kajsa Nordström är konstnär. Här nedan en bild från ett av hennes projekt.

Ett spännande konstprojekt där fyra kvinnor nästan identiskt klädda till exempel besöker samma café under samma dag och utför samma rutiner. För att skapa en känsla av déjà-vu.

Björk

2011-11-11T12:14:00.001+01:00

Jag har under hösten träffat två underbart inspirerande kvinnor som båda skapat kreationer till Björk. Kul att hon förresten gjort en fin app till sitt senaste album Biophilia.

Bea Szenfelds försläsning på Textilmuseet i Borås, gjorde mig riktigt glad. Underbart att det finns människor som hon som lägger sin själ i sina skapelser ända ut till inbjudningskort. Så mycket arbete. Hantverket i fokus! Hon berättade bland annat att hon till en modeshow tillsammans med Gudrun Sjödén designat egna popcorn behållare (tema cirkus) som de inbjudna fick ta med sig för att kunna få sina popcorn. En tjej tog med sig den till sitt kontor och använde den som en förvaring till sina pennor. Hennes chef fick syn på den och bad att få kontakta designern. På så sätt skapades en ny kontakt och nya uppdrag. Hon menar att man ska tänka att allt ska kunna användas igen, i nya ändamål. Två av Bea Szenfelds kreationer som ingår i konstverket Kaffe med dopp - skapade av espressopatroner - finns med bland konstverken på Liljevalchs vårsalong som pågår 27/1-25/3-2012.

Björk iklädd Bea Szenfelds kreation.

Hrafnhildur Arnardottir i samarbete med Björk

Hrafnhildur Arnardottir är en underbar kvinna med vackra flätade verk. Jag tycker mest om hennes konstverk där hon använder sig av riktigt hår. Några av hennes verk visas på Textilmuseet i Borås fram till den 26/2. Hon vann priset Nordic Award in Textiles 2011

Mina mamma är en drake

2011-05-07T15:00:00.003+02:00

Operaföreställningen Min mamma är en drake. Som turnerade runt i Västra Götalandsregionen var riktigt bra. Inte ofta barn har möjlighet att se opera. Det var intimt, nära och snyggt! Jag älskade scenografin och kostymerna!

Viktor, Haegue och Alevtina

2011-04-25T22:02:00.005+02:00

Alevtina Kakhidze, The most commercial project

Haegue Yang

Rosdahl har ett starkt engagemang för vad som händer i vår tid, och stundtals kan man tolka hans målningar som ett slags gammaltestamentliga profetior som förebådar undergången. Mer av denna texten kan läsas på länken: Konsten.net

Tre konstnärer som en minnesanteckning, ursäkta att jag inte skriver något idag...

Magisk realism

2011-04-20T21:41:00.005+02:00

Gregory Crewdson, In a Lonely Place

Magisk realism så lyder rubriken i Kulturhusets tidning i Stockholm. Jag sugs in i bilderna som befinner sig i ett gränsland mellan dag och natt, en skymning eller kanske gryning. Känslan av att befinna sig emellan två tillstånd är påtaglig i Gregory Crewdsons bildvärld. Att befinna sig i en fiktiv verklighet, eller en iscensatt realism. Bilarna och fönstren ger sken ut mot den omgivande dova omgivningen och leder mig in i bilderna, för det är omöjligt att förbli i utställningshallen med dess vita väggar. Jag omges av ett varmt guldskimrande ljus och dimmor som lättar. Jag kan känna den fuktiga luften och doften av asfalt som under dagen ångat i hettan och nu avdunstar och sveper runt mina ben. Jag befinner mig i en gräns mellan ute och inne. Jag är utanför husens och bilarna sfär men blir delaktig genom ljuset som bjuder in mig i värmen. Det är stilla, i luften svävar en melankoli, en sorg, något tragiskt som klingat av och bedarrat men som lämnat något kvar... Jag befinner mig i utkanten av en stad eller ett litet samhälle, där naturen och skogen tar vid eller snarare tar tillbaka vad som tidigare varit orört.

Bilderna känns som bilder ur en film, som i sin tur skildrar verkliga skeenden eller känslotillstånd. Det är precis som en känsla jag får när jag går ur bilen efter att varit borta en hel dag. Skymningen faller. Jag stiger ur bilen och omges av denna påtagliga stillhet som inte går att undkomma. Då jag blir stående där med kassarna i handen, på väg in, men oförmögen att röra mig innan jag insupit tystnaden och lyssnat till mitt hjärta och andetag. De stunder då jag blir varse min egen existens, då tanken svindlar över att jag lever och andas och blir yr över vetskapen att jag bara är ett dammkorn som kommer virvla ut i universum och försvinna innan jag knappt ens hunnit börja andas.

Anneé Olofsson

2011-04-20T19:45:00.005+02:00

På Kulturhuset i Stockholm visar Anneé Olofsson video och foto. Många av verken handlar om livet som något förgängligt där tiden ständigt är närvarande i vår tillvaro. Hur vi själva distanserar oss från det faktum att vi obönhörligt drivs till åldrande och död. Hur vi försöker undkomma våldet genom att fokusera på familjen och minnen. Utställningen pågår fram till den 5 maj.

Anneé Olofsson, A Demon's Desire,

I detta videoverk iscensätter Olofsson en fototagning. För några år sedan hittade Anneé Olofsson skivomslaget till Scorpions Virgin Killer, i en skivbutik. Vissa bilder kommer man aldrig ifrån, de förföljer oss, lämnar oss aldrig ifred. Så var det för Olofsson. Hon ramade in skivomslaget och hängde den på väggen. Hon letade reda på skivomslagets fotograf Michael von Gimbut. Hur Anneé Olofsson uppfattade bilden, vad som provocerade henne kunde hon själv inte komma underfund med, bildens mening förändras över tid och får nya beröringspunkter. Videon visar hur hon förställer sig en tagning av bilden till skivomslaget.

Glasväggar

2011-04-19T22:38:00.000+02:00

För att förstå Jutta Koeter - den tyska underground konstnären, måste man nog se målningarna i sin kontext. Just som underground tillsammans med hård punkmusik som skränar i varenda cell i kroppen, dovt ljus, fullt med människor som deltar. På moderna i Stockholm känns det iallafall ganska mediokert. Men jag måste säga att jag uppskattade hängningen. Glasskivorna som visar både framsidor och baksidor och som medvetet är hängt osynkat för att ge en dissonans.

Koralie och SupraKitch

2011-04-17T21:58:00.004+02:00

Tänkte göra ett inlägg om utställningen Kimono Fusion på Världskulturmuseet. En underbart färgsprakande utställning där det traditionellt japanska blandas med nya trender och högteknologi, i detta land som är bland det mest kontrastrika av alla länder i världen. Men mina bilder finns i min kamera som för tillfället är puts väck. Detta konstverks tillkomst är fascinerande att se på:

Se filmen på wimeo

Koralie och maken SupaKitch är två franska streetkonstnärer i 30-års åldern som bor i New York. De är båda uppvuxna med japansk/fransk manga, och blandar olika västerländska uttryck med inspiration hämtad ifrån både modern och traditionell japanska kultur... läs mer på Världskulturmuseets hemsida

cigaretten som symbol

2011-04-17T16:13:00.004+02:00

Jeanloup Sieff, Harpers Bazaar, Palm Beach, 1964/ca 1985

foto: Helmut Newton

foto: Albert Watsson (visas på fotografiska i Stockholm)

foto: Giuliano Bekor

foto: Tom Palumbo

foto: Jerry Schatzberg, Gitta Krange 1959

Lyssnade på veckans radioprogram Stil i går som handlande om cigaretten som en symbol för den starka och frigjorda kvinnan. Blev positivt överraskad över att höra Hasse Persson tala om Helmut Newton. (Jag arbetar emellanåt på Borås Konstmuseum där Hasse är chef) Enligt Hasse dyrkade Newton kvinnan. Han sänkte objektivet när han fotograferade för att få ett underifrån perspektiv. Detta gör att kvinnorna får en annan position och ser större ut. Genom att även lägga till en cigarett, skapade han en kvinna som vet vad hon vill, som har makt över sin identitet och inte är rädd för att gå sin egen väg. Långt innan cigaretten ansågs vara en hälsorisk tillhörde den en sofistikerad tillvaro, där kvinnan gjorde revolt och levde ut sin sexualitet och sina drömmar.

Aloe Blacc

2011-04-17T15:30:00.003+02:00

Aloe Blacc på Pustervik

Min väninna och jag hörde låten I need a dollar i bilen på väg till Gotland i vintras. Vi sjöng med och låten fick oss verkligen på gott humör. I fredags bestämde vi oss för att gå ut tillsammans i Göteborg. Som av en slump fick vi se att Aloe Blacc skulle spela på Pustervik. Det blev en skön kväll med mycket dans och skratt, och en mycket charmig man att spana in på scenen.

En livsberättelse genom dans

2011-04-17T15:06:00.007+02:00

Video från föreställningen Faut qu'on parle

Faut qu'on parle

reflektion 5/4-2011

Den unga mannen berättade om sin uppväxt i en förort i Frankrike. Han var från Algeriet. En tuff uppväxt, där invandrarna blev bespottade av fransmännen. Han gav oändliga exempel på scenarion där rasismen lyste igenom. På badhuset där läraren sade till en mörkhyad elev att han inte fick gå i vattnet innan han hade tvättat bort ”de mörka fläckarna” på fötterna.

Då hans syster hade tagit något i en matbutik, fördömde polisen mamman eftersom hon ”skickade sina barn att stjäla”. Då han försökte arbeta och tjäna sitt eget uppehälle förklarades efter 3 månader att han var välkommen tillbaka på längre ”praktik”. Han och hans vänner fick ingen lön. Inte andra jobbet, eller tredje jobbet heller – han sov i sin bil. Han fördömde arkitekten till det 17 våningar höga huset, varifrån många unga hoppade i desperation över sin hopplösa situation.

Min man grät, jag rös, min dotter förstod inte franskan, men hon fascinerades över dansen.

Den unga mannen rörde sig omänskligt, Street och breakdance, fast med ett helt eget formspråk. Scenografin var enkel och ljuseffekterna förstärkte hans livsberättelse, varvat med bilder från hans ungdom.

En dansföreställning som varje man och kvinna borde se...

korsord

2011-04-15T17:55:00.002+02:00

Första gången jag är med i ett korsord. Jag håller i aktiviteten lördagsbarn på konstmuseet. På bilderna visas flera av barnen som deltar. Jag och min dotter syns på bilden till höger.

Vernissage "SÄS i Afrika"

2011-03-31T22:26:00.003+02:00

Martti Valkonen och Urban Tapper var invigningstalare på vår invigning av utställningen SÄS i Afrika på museet.då.nu i Borås där jag för tillfället arbetar som intendent. Jag känner mig vacker i klänningen från Burkina Faso. Invigningen gästades även av dansgruppen Zindingasou som bjöd på underbar trummusik och fantastisk dans.

På TV4 visades följande reportage inför vernissagen: SÄS visar upp hjälparbete

Trum- och dansgruppen Zindingasou.

Museet.då.nu

2011-03-23T21:12:00.004+01:00

Sista utställningveckan inför Vernissagen på tisdag den 29 mars, på museet.då.nu

Vi monterar bilder på de nyproducerade ljusskärmarna.

Gotlands museum

2011-03-20T21:34:00.003+01:00

Kollade igenom min e-post inbox. Hittade detta mms som jag skickat till mig själv. Jag fick rysningar utmed ryggraden när jag först såg den, för jag kunde inte minnas när eller varför, eller vem det föreställer. Efter en stund kunde jag minnas:

Det är från Gotlands museum, där de har dramatiserade nattvisningar.

Här ses en vålnad glida fram i mörkret.

fotografiska folksagor

2011-03-13T09:25:00.003+01:00

Jag fascineras av bilderna på utställningen My Quiet of Gold av fotograferna Cooper & Gorfer. De lyckas fånga personligheter genom att personerna själva får vara en del av sina folksagor och genom den egna fascinationen för de öden som sagorna skildrar. På det sättet infinner sig en autenticitet och äkthet som alltför ofta försvinner bakom dokumentär fotografernas "realism".

Sarah Cooper och Nina Gorfer närmar sig kulturen i Kirgizistan genom folksagor. De gör en resa genom kulturen genom att be människorna som de träffar berätta folksagor. Dessa folksagor låter de sedan människorna själva iscensätta. Berättelser som levandegörs genom personernas egna val blir därmed även personporträtt och skildrar livsöden som de själva finner fascinerande. Cooper och Gorfer tar med sig alla minnen, fotografier och berättelser hem till sin studio där de gör ett urval vilka bilder som skildrar sagan bäst. De arbetar även med collage teknik. Bilderna påminner om 1800-talets iscensatta måleri och den tidiga fotografiska traditionen där realismen ännu inte infunnit sig utan även fotografiernas iscensattes för att likna måleriet.

Hasselblad Foundation

Sveriges Radio, Kultur om Cooper och Gorfer

dans under heltäckande slöja

2011-03-13T09:06:00.005+01:00

Iraqi Bodies är tillbaka med ett nytt dansverk med två kvinnliga och två manliga dansare. Unidentified handlar om människor i, under, bakom och framför den heltäckande slöjan.

Idé och koreografi: Anmar Taha
Riktning (Dramaturgi): Salim Al Razzaz
På scen: Marcus Kruse, Hanna Ruijsenaars, Josephine Gray och Anmar Taha.

reflektion 10/3-2011

En undertryckt ilska, omvandlat till skönhet. Dans är den ultimata uttrycksformen. Vad kan uttrycka känslor starkare än just kroppen? Instängdhet, panikkänsla. Omöjligheten att kunna identifiera vem som döljer sig under burkan. Rädslan att möta blickar som är främmande, rädslan för det okända… rädslan för att möta blickar som talar ett annat språk, för det man inte känner till, känner igen. Rädslan för det man inte kan identifiera.

Iraqi Bodies är namnet på ett flerårigt projekt som innehåller olika dansföreställningar; The cry of my mother, The Baldheaded och The Sleepersdär de två sistnämnda spelats på Pustervik Stora scenen. I Unidentifiedutforskar koreograf och dansare Anmar Taha de rörelsemönster som slöjan såväl begränsar som inspirerar till. Tillsammans med en manlig samt två kvinnliga dansare skapar han spänning och öppnar för nya tolkningar kring detta debatterade plagg.

The Baldheaded

randigt

2011-03-05T10:00:00.002+01:00

Jag kan inte rå för det, men jag älskar randigt! Dessa underbara randiga sockar skulle jag gärna ha på mig. Buy my outfit

magical world

2011-03-01T20:34:00.000+01:00

Ibland kan vissa känslor länge dröja sig kvar. Musik som då spelades om och om igen, som man nu långt senare associerar med en känsla av välbehag och av värme.

När jag jobbade på Jönköpings Läns Museum hade Johanna Billing en utställning med videoverk. Om och om igen spelades verket "Magical World".

"Magical World" från 2005 har fastnat i mitt sinne som en skön, varm känsla. Sången Magical World spelades in av barn på en fritidsgård i en förort i Zagreb i Kroatien. Det var barnens första kontakt med det engelska språket. Barnen repeterar sången med en reserverad stolthet. Då och då kan jag inom mig höra deras fina röster sjunga denna sång "Why do you want to wake me from such a beautiful dream? Can't you see that I am sleeping? We live in a Magical World..."

Johanna Billing illustrerar ett ögonblick som speglar ett samhälle som fortfarande återhämtar sig från seperationen av det forna Jugoslavien.

Johanna Billing

tre rövare

2011-03-01T18:34:00.004+01:00

Myser av denna film "Die drei Räuber". Jag ser på den med min dotter ikväll.

Gunvor Nelsson

2011-02-28T21:05:00.004+01:00

Fortfarande är Gunvor Nelsson aktiv videokonstnär. Hennes första konstfilmer på 60-talet hörde på sin tid till det kontroversiella. Jag tycker att man riktigt kan känna tidens anda i de filmerna.

hud

2011-02-28T20:52:00.004+01:00

Jeanloup Sieff

Museet.då.nu

2011-02-18T18:20:00.004+01:00

Invigning av ny Utställning - 29 mars kl 14.00

Genom fotografier bjuder vi in till Afrikas vackra kontinent, där kulturen blomstrar och människorna dansar trots fattigdom och sjukdomar. I samarbete mellan flera frivilligorganisationer och engagerade personer på Södra Älvsborgs Sjukhus bedrivs hjälparbete i flera afrikanska länder. Grunden för projekten handlar om att fungerande utrustning som byts ut på vårt sjukhus sänds vidare och kommer till gagn för många fler. Teknisk personal från SÄS installerar, utbildar och följer upp arbetet på plats. I många av länderna lever människor nära livet och döden på ett helt annat sätt än i Sverige, vilket skapar färgstarka personligheter som ofta lever i nuet. I utställningen visar vi glimtar från några av dessa människor som personalen från SÄS mött under sina uppdrag, tillsammans med bilder från verksamheten ute på de lokala sjukhusen.

Borås Konstmuseum igen

2011-01-29T16:03:00.006+01:00

Nathalia Edenmonts monumentala fotografier griper tag i varenda cell i kroppen och vrider om tills ögonen tåras. Knivskarpa minnen från uppväxten förvandlar hon till exakta fotografier, där inget lämnas åt slumpen. Hon är kompromisslös i sitt skapande där varenda detalj är minutiöst utstuderat.

Nathalia Edenmont, Gustav

Som kvinna älskar jag denna man i sin feminina pose, som enligt han själv inte alls kändes feminin utan helt bekväm. Kvinnor njuter av denne vackre man, medan män avskyr bilden. Varför?

Nathalia Edenmont, Family

Av en slump är modellen, flickan mycket lik Nathalia när hon själv var 14 år gammal. Det föreställer hennes familj. Sorgklädd breder klänningen ut sig likt en svart ros, begravningsblomma. Fotografiet väger 200kg, men som hon själv uttrycker det så väger sorgen och minnena mycket mer. Hon sitter upphöjd, men är samtidigt fast, de tomma stolarna som står på tyget som breder ut sig över golvet håller henne nere, oförmögen att göra sig fri. Nathalias båda föräldrar hade gått bort då hon bara var 14 år gammal.

Nathalia Edenmont, Enemy

Självporträtt. Vid fotograferingen av detta skrämmande verk, ströp en kvinna Nathalia flera gånger tills luften tog slut för att till slut få en bild som var trovärdig. I strypt tillstånd befann hon sig tills fyra foton hade tagits, varav repet lossades tills nästa fotografering skulle ske. Vid ett tillfälle blev hon dock lämnad av kvinnan som skulle lossa repet, varav en annan kvinna kom till undsättning, men istället för att lossa drog hon snaran än hårdare runt Nathalias nacke. Nathalia var vid det laget blå i ansiktet och nacken farligt nära att knäckas. Här var hon verkligen sin egen värsta fiende.

Sirgitta Reinikainen

Mötte Sirgitta på Konstmuseet denna vernissage dag. Hon är också konstnär. Teckning och grafiska tryck är hennes huvudsakliga uttryck.

Konstmuseet i Borås

2011-01-29T15:31:00.005+01:00

Johan Zetterquist

Linda Tedsdotter

Johan Zetterquist och Linda Tedsdotter ställer ut på Borås Konstmuseum. Utställningen heter Hidden the hideousness - with an ugly cover. Johan uttrycker en förkärlek till dissonansen mellan titeln av utställningen och det faktiska innehållet. Vid vernissagen spelar Johan orgel till Lindas tre videoverk, som även har visats i Stena salen på Göteborgs konstmuseum. Även här finns en dissonans som förstärker intrycket. Dissonans - Synonymer: missljud, oskön ljudkombination, störd samklang, disharmoni, oenighet, motsättning, slitning. Det svarta delvis förfallna staketet tillhör Johans serie, "Proposals for Public Art".

masterpresentationer

2011-01-22T16:05:00.008+01:00

Dash av Marjan Kooroshia. Vid beröring vibrerar bladen och förändrar färg. Om något blad faller ned kan man placera den i jorden och efter fem dagar börjar en växt att spira. På detta sätt illustrerar hon den energi som skapas i mötet mellan människor.

Presentation av två mastersprojekt inom Smart Textiles. Marjan Kooroshia berättar och demonstrerar konst-installationen Dash och munskydd med föränderliga mönster. Jeannine Han och Daniel Riley presenterar den ljudande plaggkollektionen The Textile och ger en musikalisk performance.

Sensorer i kläderna gör att man kan spela musik utan att ens behöva vidröra plagget.

Modefoto

2011-01-17T22:59:00.003+01:00

Fängslas av bilderna av fotografen Sarah Moon. En utställning med Sarah Moon visas på Fotografiska.

Recoil

2011-01-09T11:09:00.003+01:00

Dansgruppen Recoil skapar föreställningar i spännande möte mellan teknik och dans. Projektioner som bildar fördröjda spår av dansarnas kroppar och en hög närvaro med publiken nära. Föreställningen Body Navigation 2008 går att se på Youtube. Koreograf Tina Tarpgaard, dansare, Laura Lohi, Nelson Smith, Hilary Briggs och Luca Marazia

Guldfisken

2011-01-08T12:12:00.003+01:00

Guldfisken är ett japansk drama som visades på svt för några veckor sedan. Jag fängslades av denna sköra historia om en äldre författares möte med en ung kvinnlig förläggare.

Filmmanus är skriven av Saisei Murô.

Enligt länken ovan har filmen samma känsla som böcker skrivna av Yoko Ogawa. En annan känd författare i japan är Haruki Murakami. Efter denna film måste jag definitivt läsa någon bok skriven av dessa författare.

=Equal

2010-12-02T22:38:00.003+01:00

Jag och min dotter har ikväll tittat på denna dansperformance. Vi skrattade så tårarna rann av komiken och uttrycksfullheten i dansarnas gestaltning. Dansen handlar om nostalgi och kärlek till Japan blandat med en svensks syn på japans kultur, med språkkurser och disciplin. I invecklade konstellationer kastar de varandra mellan varandra och till varandra. Skönt plågsamt, tungt och svettigt.

Dans i Borås - =Equal

DANSGÄSTSPEL

=Equal av Shintaro Oue

Japanskt gästspel med akrobatik och samuraj-estetik.

Under Dans i Borås gästar Shintaro Oue, Satoshi Kudo och Piotr Giro i C/Ompany Regionteater Väst i Borås med föreställningen =Equal.

Elementen vikt, gravitation och frihet är utgångspunkter, men också plikt, förväntan och
risk. Språket parallellt med rörelsen blir kroppens musik för dessa japanska dansare.

skön musik

2010-12-02T22:31:00.002+01:00

Njuter i fulla drag av denna sköna musik. Melody Gardot

magiska, sexiga foton

2010-11-22T21:31:00.004+01:00

Sergei Bizjaevs drömbilder är vackra.

naken konversation

2010-11-16T10:54:00.002+01:00

A: Hur upplever du det här? http://andrejkoymasky.com/liv/fam/bion1/nureye01/nure1i.jpg

B: Han är riktigt fin! Vad är det för en bild?

A: Det är en legendarisk dansare. Rudolf Nurejev

B: Aha, ja man kan nästan se på hans kropp att han är dansare, hur kommer det sig att han visar sig naken?

A: tja det låg väl i tiden. det var samtidigt som john lennon och yoko ona fotades så

B: Jaha då förstår jag.

A: men det är därför jag frågar, jag misstänker att de såg dem med andra ögon då

B: Ja nu skulle det knappast gå avbilda sig naken på det sättet

A: nej inte om man är kändis och samtidigt är den här bilden inte speciellt provocerande med dagens ögon

B: Det är lite sorgligt, för bilden är så ärlig och naturlig, riktig fin

Dansexpressen goes Borås Konstmuseum

2010-11-14T21:26:00.006+01:00

Akt 1

Akt 2

Jag är jätte nöjd med mitt museibesök denna söndag. Dansexpressen visade sig vara en av de mest givande föreställningarna på länge. Jag blev fascinerad över hur dansarna utnyttjade museets rum till att skapa intressanta möten med väggar, golv, konst och arkitektoniska element, men även med publiken. Miljön skapar en intimitet mellan åskådare och dansare och musikernas öppna studios gjorde att rytmerna och tonerna vibrerade i luften. Jag upptäckte mig själv lika fängslad av musikernas performance som dansarna. Projektet dansexpressen turnerar runt på olika museer i länet och inbjuder dansare till nya utmaningar och möten med ny publik.

Akt 1: Teresia Björk - Dansare Anna Gustavsson - Musiker.

Akt 2: Paula de Hollanda - Dansare, Carolina Falkholt - Musiker.

Matta - formgivare Anna Nero

2010-11-14T16:40:00.005+01:00

Äntligen är min matta färdig och invigd på Textilmuseet i Borås. Jag har designat den till "torget" som jag formgav i början av året. Jag utgick från det röda som dominerar hela "torget" och färgerna på randningarna är hämtade från "Sanden Textiles" färgskala som man kan se på puffarna bredvid mattan. Kasthall står för produktionen och Anna Rydén var rådgivare från nämnda företag. Mattan är handtuftad i ull. Här ska man kunna samla barngrupper på museet. Eller varför inte slå sig ned och läsa någon av tidskrifterna.

Proteser i konsten

2010-11-09T22:20:00.004+01:00

Gwendolyn Huskens vill förstå själva essensen av skor och höga klackar. Egentligen är hon ointresserad av mode industrin men menar att skor är en accessoar som ändrar hela din uppenbarelse, siluetten som lyfter dig. Egentligen är det idiotiskt. Handikappade kan inte bära vad de vill. Därför kombinerar hon höga klackar och handikapp. Hon sätter en hög klack på en bruten och gipsad fot. Det är en lite av en ”twisted humour. Hon säger att hon tycker om sjukhus miljö, med vita väggar och metallen, och är intresserad av verktyg och proteser. Hela hennes projekt började med att hon föll ihop på golvet och fick beskedet att hon hade cancer. Det var en surrealistiskt upplevelse då de sade att hon inte hade långt kvar att leva. Hon slutade skolan, hon kunde inte gå. Nu ville hon hinna med att göra allt och blev hyper aktiv, tills hon fick veta att det var falskt alarm. I sitt examensarbete ville hon göra något av erfarenheten detta blev projektet Medic Estetics.

Performance artisten Lisa Bufano har gjort sina amputerade ben integrerade i sina konstprojekt. 2005 började hon att utforska dans och performance. Bilden är från performancen Four legs Good

Karin Larsson

2010-11-08T14:09:00.004+01:00

Kvinnorna skulle vid tiden då Carl och Karin Larsson inte vara en del av den offentliga sfären som ansågs tillhöra männen. Hon skulle vara hemma och inte ”inkräkta på den kulturella offentligheten som producenter”
Med konstföreningarnas mål att bilda folket, fanns det en del som hävdade att man måste börja just i hemmet, i den privata sfären, med familjen och barnen. ”Det gäller att börja med, att väcka och nära folkets sinne för allt, som är vackert”, skriver Lorentz Dietrichson. Även Ellen Key ansåg att en vacker hemmiljö var grunden i ett estetiskt tänkande och välmående, och hon rekommenderade att man skulle åka till Carl och Karins hem, lilla Hyttnäs som var det godaste exemplet på hennes tankar. På detta sätt fick kvinnorna sin delaktighet i den offentliga estetiken genom att skapa en vacker hemmiljö och bidra till att barnen fick en bra uppfostran, inom konst och estetik. ”Intimsfären invaderar hela den borgerliga offentligheten”
Carl och Karins tillhörde avantgardet i Sveriges konstkretsar och Karins design i hemmet var långt före sin tid. Hon fann inspiration såväl från utlandet som från den svenska allmogen. Deras hem hade enkla och funktionella möbler, tillsammans med blomsterornament runt dörrar, (som Carl stod för) och vackra textilier, alla skapade för sitt speciella ändamål. Dessutom smyckade de hemmet med blommor i överflöd. Även Karins kläder var funktionella och troligtvis inspirerade av målarrocken, och barnens kläder var lekvänliga till skillnad från rådande ideal där barnen helst skulle se ut som små vuxna.

Brev från Karin till sin mamma, 1882:

”Käraste mamma Hilda, […] En kappa som passar mig skulle jag omöjligen kunna få om jag också sprang hela Paris runt. Fransyskorna är ju minst tre gånger vidlyftigare än jag. ..Deras moderna kappor ser ut ungefär så här: Med en öppning bak för klänningspuffarna att sticka fram emellan, precis som en hönsstjärt, och det betackar jag mig för. Apropå det så har sömmerskan satt en ställning av rotting bak på min nya klänning som vippar så fransyskt när jag går, med det ska då bli det första jag gör att sprätta bort det fast det är ”modernt”.”

Utställningen om Karin Larsson kan man se på Textilmuseet i Borås.

Dagens Nyheter om Karin Larsson

The Divinlys

2010-11-06T22:36:00.005+01:00

The Divinyls, I touch myself

Denna låten har följt mig ända från jag var liten. Först med youtube har jag åter funnit den.

Rachel Sweet

2010-11-06T22:15:00.004+01:00

Rachel Sweet, Be my baby

Pappa har fortfarande denna låten på videokasett. Älskar den! Ronettes version är naturligtvis också underbar.

Wanås 2010

2010-11-05T21:20:00.005+01:00

Gloria Friedman "Stigma", 1991

Malin Holmberg "I will stop loving you", 2010

Kanske en aning sent inlägg, men jag vill bara spara dessa två konstverk från Wanås besöket i somras.

Carl Fredrik Hill

2010-11-05T20:49:00.005+01:00

Detalj från föregående teckning

Carl Fredrik Hill var en av de nordiska konstnärer som sökte sig till Paris i slutet av 1800-talet. Många av dessa konstnärer inspirerades av impressionismen och realismen som var en reaktion mot den idealiserande konsten som ställdes ut på Salongen i Paris. Andra Svenska avantgarde konstnärer bröt mot Akademien i Stockholm och kallades sig för Svenska konstnärsförbundet, några av medlemmarna var Richard Bergh, Eugéne Jansson, Carl Larsson, Georg Pauli, Ernst Josephson med flera. Det var till denna klunga som Carl Fredrik Hill sällade sig. Sinnessjukdom satte dock stopp för hans konstnärskap. Han fortsatte att teckna på sinnessjukhuset, maniska teckningar som innehåller mönster av upprepningar som blir mindre och mindre tills de knappt går att urskilja.

Josephine Baker

2010-11-03T19:14:00.004+01:00

Youtube film om Josephine Baker

När jag för ett tag sedan köpte ett vykort med denna bild på Akvarellmuseet, visste jag inte att det var en bild på Josephine Baker.
Josephine Baker levde i ett USA på 1910-talet där afroamerikanarna inte hade det lätt. När hon fick höra talas om Paris och den frihet de svarta där fick åtnjuta flyttade hon dit. Friheten fick henne att släppa alla hämningar som artist. Hon är känd bland annat för sin banandans. Andra färgade intellektuella kvinnor kritiserade hennes lössläppta liv, och menade att hon spädde på synen om den svarta kvinnan som sexualiserad, exotisk och primitiv.
En sak är säker: Hon är otroligt vacker! Och synen på henne som exotisk och primitiv stämde inte, då hon under andra världskriget bland annat jobbade som spion åt frankrike och skrev ned viktig information som hon hörde på middagarna efter sina föreställningar. Hon gömde informationen i sina underkläder, skrev med osynligt bläck med mera.

Teresa Margolles

2010-11-03T18:47:00.003+01:00

Konstnären Teresa Margolles var så fascinerad av döda kroppar att hon tog en examen på universitetet för att få tillträde till bårhusen. Hennes konst handlar om alla de människor i Mexico city som blir offer för meningslöst våld. Smycket på översta bilden är en av flera hon skapat utifrån rådande popularitet bland de kriminella ungdomsgängen, skillnaden är några av diamanterna som hon bytt ut till glasskärvor från brottsplatser. Kläderna på mellersta bilden har tillhört offer som blivit ihjälslagna. Nedersta bilden är liksvepningar som är impregnerade med ämnen som skulle hålla liken intakta. I dessa svepningar finns avtrycken och doften från de döda kropparna kvar. Dessa har skapat starka reaktioner hos publiken under hennes utställningar.

K-märkta hus

2010-11-02T16:29:00.002+01:00

Blev glad när jag besökte Jönköping och gick in genom det som en gång varit en gränd mellan de K-märkta husen på smedjegatan i Jönköping, och steg in i den nya gallerian. Här var förut halvt fallfärdiga hus och en gammal parkering. Här har skapats en idyllisk inbyggd innergård. En fin kontrast mellan de gamla husen och den glasade fasaden.

Smedjegatan kom till när Jönköping, på Gustav II Adolfs order, 1612 flyttades över till östra sidan om kanalen. Innan hade staden varit koncentrerad kring Slottet på den västra sidan, men efter det att Slottets bränts ner, flyttades hela staden. Staden bestod i princip av två gator, Stora gatan och Smedjegatan. Dessa mötes en bit öster ut och här byggdes stadens torg, nuvarande Hovrättstorget.

smålandsdräkt

2010-11-02T16:15:00.004+01:00

ävlingen 2010 som handlade om landskapsdräkter. Denna dräkt vann i Småland. Formgivare var Karin Granstrand. Hon inspirerades av flera dräkter runt om i Småland och även av berättelser kring dessa dräkter. Ett citat härifrån: Att ta något som inte är något och göra det till något." Hon fastnade för randigt på randigt i en dräkt, av smålänningarnas vilja att vara stiliga och en tradition att lappa och laga kläderna. Hon handlade material på second hand och en flanellskjorta förknippade hon med sin pappas gamla jobbskjortor. Dräkten kom till final, där dalarna vann. Bilden nedan.

rutigt mode

2010-10-31T17:36:00.004+01:00

Prada

10 feet

desigual

Någonting i Pradas kollektion 2010 tilltalar mig, kan det vara rutorna, likväl som jag älskar denna desigual klänningen (nederst). Och min 10 feet klänning, lite lik den rutiga 10 fett klänningen på bilden fast med rött och silver och en aning grönt i. Har den på mig (tyvärr med en tröja över)

länkar

2010-10-31T17:05:00.002+01:00

Thomas Lundqvist - Bok: Det biologiska ledarskapet

Mary Kelly - Intellektuell och ömsint konstmoder

Christian Andersson

Kulturdemokrati i Stockholm - Crowdculture.se

Sejla Kameric´

2010-10-29T22:06:00.001+02:00

"Alla älskade henne, hon älskade alla," [...] "En dag slutade det regna, det var slutet."

En mycket sensitiv utställning på Röda Sten i Göteborg, som genom mytiska berättelser skapar beröringspunkter med den utsatta kvinnan. Männens våld mot kvinnor. Kvinnors upplevelser av krig och fruktan. Samtidigt ger hon en bild av kvinnan som den upprätthållande av en stabilitet, som med en obeveklig beslutsamhet strävar efter harmoni och symmetri. Hennes spindelvävsliknande virkade konstverk har en transparens, och kan symbolisera kvinnans list. Verken smälter in i miljön, hon avslöjar inte sina planer. I flera mytiska berättelser förekommer väven som ett sätt för kvinnan att härda ut eller som bärare av hemliga budskap. i I de jättelika spetsdukarna finns en manisk besatthet som för mina tankar till situationer där mannen har makten och det enda sättet för kvinnan att behålla sin värdighet är att skapa dessa skira, vackra spetsdukar, att vårda och smycka sin tillvaro med.

Rivane Neuenschwander

2010-10-20T23:14:00.000+02:00

Jag blev glatt överraskad när jag steg in på Malmö konsthall och möttes av en utställning med Rivane Neuenschwander. Jag fascineras av hennes jordnära förhållande till naturen. I nästan alla hennes konstverk är naturen och naturens material närvarande. I dessa sluttande plan av kanalplast har hon fyllt kanalerna med frön av olika slag. Hon har utnyttjat rummets karaktär som en integrerad del i sin konst. Jag ler när jag tänker på hennes videor med myror som bär omkring på konfetti från en festival. Djuren/människan, samspel eller utnyttjande? Hon arbetar även med interaktion. På tvålar, skalade apelsiner et.c. har hon ristat in, resp. lämnat bokstäver för besökarna att använda för att skriva budskap. Hon samarbetar även mycket med ljuddesigners som i samspel med naturens ljud skapar samtidigt lustig och sinnlig "musik".

Alice Neel

2010-10-20T23:04:00.000+02:00

Jag fastnade främst för dessa två målningar av Alice Neel som visas på moderna i Malmö. Flickan föreställer hennes egen dotter, men i ögonen kan man se en alienation. Alice Neel födde en dotter som dog. Ett år senare föddes hennes andra dotter. Men Alice som inte kommit över förlusten av sitt första barn, var oförmögen att ta hand om dottern som adopterades bort. Målningen föreställer deras första möte efter bortlämnandet. Alice utmanade samtidens måleri genom att avbilda den nakna kvinnan på ett okonventionellt sätt.

Playlist

2010-10-15T22:33:00.000+02:00

Mona Hatoum, Home

Det riktigt vibrerar av elektricitet av föremålen,

som kan förvandlas till livsfarliga objekt i våra till synes trygga hem.

Dan Wolgers, Var Glad

Handlar om vår gemenskap, familj och vänner och alla de bekymmer som döljs under påklistrade leende under middagarna.

Sadie Benning, Girl Power.

Som 16 åring, börjar Sadie Benning filma sitt och sina vänners liv. Unga homosexuella tjejers ångest, rädslor, och sökande efter en annan tillvaro och tillhörighet.

Peter Johansson, "God dag allt folk. Det är vår i luften. Snart kommer löven och bären."

Peter Johansson ställer frågor om svenskheten

Doris Salcedo, Atrabiliarios

Skor som är övergivna i en tillvaro av krig och våld

På Jönköpings läns museum visas verk från moderna museets samlingar. Här visades bland annat verk från några av mina personliga favoriter som Mona Hatoum och Louise Bourgeois och Peter Johansson. Ett broderat verk av Louise Bourgeois, skapad 2009, så nära, men så långt borta, tänk att en så fantastisk konstnär gått ur tiden.

"Jag är rädd för tystnad

Jag är rädd för mörker

Jag är rädd för att falla

Jag är rädd för sömnlöshet

Jag är rädd för tomhet

Fattas det någonting?

Ja, någonting fattas och kommer alltid att fattas

Känslan av tomhet

Fattas

Vad fattas dig?

Ingenting

Jag är ofullbordad men ingenting

fattas mig

Kanske någonting fattas mig men

jag vet inte vad och därför

lider jag inte

Tomt i magen tomt i huset tomt

i flaskan

Att falla in i tomrum tyder på

moderns övergivande"

Louise Bourgeois, 2009

På Akvarellmuseet visas en utställning med akvareller från hennes sista tid i livet. De handlar som här om moderns övergivande. Någon som följde henne genom hela livet. I akvarellerna är hon barnet i den gravida kvinnans mage.

Wretman

2010-09-28T21:02:00.004+02:00

Fredrik Wretman, Golvet PS 1, American Floor, 1990

På min kurs i konst- och bildvetenskap på Göteborgs universitet fick vi en uppgift att närma oss ett konstverk utifrån ett performativt tillvägagångssätt. Det var intressant i den bemärkelsen att konstverket här är taget ur sitt sammanhang och exponerat på ett annat sätt än i den ursprungliga versionen.

I mitt fotografi av Fredrik Wretmans konstverk, speglas själva utställningsrummet i fotografiet, vilket gör att man inte riktigt kan se motivet så som det ska vara.

Det är ett trägolv över vilket tre ljusfält speglas. Personligen dras jag in i bilden av de tre ljusfälten och riktningen på plankorna. Även skuggorna längs upp i vänstra hörnet suger tag i mig. Jag får en känsla av en öde plats, ett tomt stort rum med höga fönster. Det som man inte ser i bilden är det som först fångar mitt intresse. Mörkret som ramar in de tre ljusfälten öppnar bilden ut mot betraktaren.

Kostymen som hänger på ställningen är sekundärt i förhållande till fotografiet (vilket senare visar sig inte vara konstigt eftersom det egentligen inte alls hör ihop med fotografiet). Men vi utgick i vår analys från att kostymen hör ihop med fotografiet.... (här kan man se hur viktig exponeringen på ett museum kan vara, och hur lätt olika verk kan påverka varandra).

Alltså silverkostymen och titeln Amerikan floor (vilket senare visar sig vara namnet på verket ni kan se nedan då fotografierna är exponerade tillsammans, American Floors) för tankarna till 80-talet, ekonomi, det goda livet med snabba pengar och snabba bilar. Jag ser åter på fotografiet och tar mig in i bildens rum. Det är fortfarande öde, men utanför kan jag höra ljudet av en storstad, av trafik och ett högt tempo. Golvet knarrar när jag går över det. Jag kan känna vinden av ett förflutet, av ett rum med smattrande skrivmaskiner, telefoner som ringer, av ett aktivt kontor under 80-talet, strax innan den ekonomiska kraschen i USA.

Vi diskuterade hur innebörden i konstverket skulle kunna förändras om man bytte ut kostymen till en balettklänning eller en cowboyhatt, men att man inte skulle kunna byta ut fotografiet i förhållande till kostymen. Kostymen var även ett sätt för mig att kunna distansera mig från konstverket som tenderade att fånga mig, oförmögen att ta mig tillbaka till utställningsrummet.

Nu efteråt när jag ser var fotografiet hörde hemma, i vilken kontext, så ändrar det naturligtvis hela upplevelsen och den performativa meningen.

Vad som ändå är säkert är att fotografiet i högsta grad ger en mycket stark upplevelse även om det är taget ur sin kontext och exponerat enskilt bland verk som har helt andra karaktärer.

Fredrik Wretman, American Floors, 1990, Borås Konstmuseum, 1991

Fredrik Wretman, American Floors, 1990, Moderna Museet, Stockholm 1991

soundsuits

2010-09-07T22:16:00.002+02:00

Nick Cave, Art in Motion

På konsthallen i Göteborg visas bland annat några kostymer av konstnären Nick Cave. Han visste inte att kostymerna skulle kallas för "soundsuits" förrän han rörde sig i en och den då skapade rasslande ljud. Dräkterna är både skulpturer som kostymer i dans- och performance föreställningar. Ingen skulptur är den andra lik, varken i ljud eller utseende. Han skapar av allt som han hittar. Knappar, pärlor, porslinsfigurer, nallar. Det fullkomligt sprakar av färger och man kan i hans skulpturer se en blandning av afrikanska masker, voodoo, glamour och haute couture. Är detta mode, kroppskonst, performancekonst, dans eller skulptur eller alltihop? Ja eller varför inte allt på samma gång. Artist Nick Cave

Videokonst

2010-09-07T18:40:00.002+02:00

Kalup Linzy, Keys To Our Heart, 2008

Jag kan inte rå för det men på Göteborgs konsthall visas detta videoverk och jag kunde inte slita mig ifrån det. Kalup Linzy spelar själv huvudrollen i alla sina videoverk och porträtterar flera R&B artister genom att sätta in sig själv i deras roller. Han undersöker relationer mellan kön, ras, klass och sexualitet.

Kalup Linzy

Åsita

2010-09-07T18:24:00.004+02:00

Ett ny favorit när man ska gå på fin fest. (kanske inte är så ofta, men jag ska på frackfest om ett par veckor) Åsita (rock by Sweden) otroligt fina smycken. Jag ska bära detta tillsammans med en svart långklänning.

Videokonst

2010-09-07T18:22:00.002+02:00

Bill Viola, The Quintet of the Unseen, 2000

Likt en Caravaggio eller en Rembrandt simulerar Bill Viola barockens bildkoncept. 1600-tals målningarna spelar på en närhet och en chockverkan som även infinner sig när personerna i Violas verk sakta förändras. I olika faser och olika puls ändras deras ansiktsuttryck till utbrott av sorg. I barockens målningar kan man känna dramat

som Bill Viola kan uttrycka genom filmatiseringen. Violas verk parafraserar dubbeltydigheten i de barocka verken, spänningen mellan ett fixerat rum och figurernas rörlighet och den förväntan som verken innehåller. Genom iscensättningen av personernas känsloreaktioner kan man inte undvika att själv reagera känslomässigt. Bill Violas verk inbjuder inte till en flykt från verkligheten som många av dagens Hollywoodfilmer utan drar in åskådaren i verket på ett mer gripande sätt.

Michelangelo Merisi da Caravaggio (1571-1610), Tomas tvivlaren, ca 1600-1601

3D grafitti

2010-08-24T15:57:00.002+02:00

Min dotter deltog i en tredimtags workshop med inspiration av Erik Rorens 3D grafitti.

Barnen placerade sina små skulpturer på räcken, parkbänkar, andra skulpturer och andra platser som de tyckte om. tredimtags

glamor

2010-08-19T09:06:00.001+02:00

Är det inte en dröm vi alla har, att få vara med om glamorösa fester, med glittrande champagneglas och glänsande kroppar, som naturligtvis slutar i orgier av vällust. Den drömmen delar jag med konstnären Terry Rodgers. Jag föreställer mig att jag sitter vid en bar strax bortanför den röda soffan, med mitt röda läppstift och korta glänsande hår. Jag sitter snett bortvänd från sceneriet i bilden på en hög skinnstol med ett glas i min hand. Den svarta korta klänningen har halkat upp en aning och därunder kan man skymta mitt välrakade sköte. Klänningen är uppknäppt i ryggen ända ned till svanken. Ett vackert smycke av rubin ligger som en droppe blod mellan skulderbladen. Vad som händer sedan ändras för var gång jag ser på bilden.

Lundahl&Seitl

2010-08-19T08:51:00.003+02:00

Har under flera år varit sååå nyfiken på vad det är Martina och Krister gör för konst. Förra gången de var i Sverige, på stadsmuseet i Stockholm missade jag det. Nu äntligen fick jag tag på en biljett.

Det börjar som en guidad tur på Göteborgs Konstmuseet. Man blir ledd in i en hiss och lämnas där. På 6:e våningen väntar en annan guide som leder oss ned till en bänk. Vi sitter där en stund innan hörlurar täcker våra öron och nya ljud uppstår. Steg och röster som passerar från människor som varit där förut. Vi blir instruerade att följa efter en kvinna som verkar vara från en annan värld eller tid. Vi blundar. Med både bindel för ögonen och hörlurar blir vi ledda genom dolda dörrar och in i hemliga rum. Jag litar blint på handen som leder mig ut på höga avsatser och in i lummiga trädgårdar. Steg som ekar över museigolvet, människor likt skuggor som går runtom mig.

En upplevelse utan dess like. En guidad tur som ger en ny bild av ett annars "dammigt" konstmuseum. Kommer bära med mig upplevelsen länge framöver.

Sexiga foton

2010-07-02T22:46:00.000+02:00

Sabine Schönberger

Manet

2010-07-02T18:34:00.002+02:00

I tavlan ”Olympia” av Edouard Manet blickar kvinnan ut mot oss. Under 1800-talet avbildades kvinnor på pornografiska bilder på liknande sätt. Den prostituerade kvinnan blir en symbol för den sexualiserade kvinnan, ofta i sällskap av en svart kvinna som ansågs som den lägst stående och därmed också som den mest sexualiserade i det Viktorianska samhället. Hon var motsatsen till den dygdiga vita kvinnan, dåtidens ideal. I vetenskapsskrifter från 1800-talet kan man läsa att den svarta kvinnan hade en så stor sexuell aptit att hon till kopulerade med apor. Man kunde till och med visa upp nakna svarta kvinnor som attraktion på baler, då gärna hottentotter för att kunna påvisa den fysiska skillnaden mellan den svarta och den vita kvinnan. Den svarta kvinnan i tavlan är här en ikon för den svarta, frisläppta sexualiteten och likställs med den prostituerade vita kvinnan.

skuptur grafitti

2010-07-01T08:39:00.003+02:00

Erik Roren, "Tribus"

Inspirerad av streetart smyckar Erik Roren stadsrummet. Han placerar sina skulpurer i lyktstolpar och andra platser. Han vill att man ska bli överraskad och få oss att se Borås på ett annat sätt. Själva klättrandet när han placerar sina 250 skulpturer i hela Borås blir en performance i sig.
Denna hämtade jag och Thandi utanför konstmuseet i början av skulpurfestivalen. Fina eller hur.

Pilane

2010-06-30T09:45:00.002+02:00

Laura Ford "Weeping Girls". Tre flickor står med ansikterna dolda, för att betraktaren själv ska få sin egen bild av deras ansiktsuttryck. Flickorna är i 9 års åldern. En ålder där man fortfarande är beroende av sina föräldrar, men ändå börjar bryta sig loss från beroendet.

Steinunn Thorarinsdottir "Borders". Identiska skulpturer som är placerade på var sida av en gravplats. På den ena sidan är de i aluminium och den andra av rostat järn. De kontrasterar mot varandra för att visa att de är åtskilda av en gräns. Men ändå är de lika.

Jonas Holmquist "Svart konstruktion", uppförd på plats i skulpturparken. Jonas använder sig ofta av byggmaterial och använda material i sin konst. Man kan gå in i den och möts då av trebenta skulpturer, radion står fortfarande på P1 från veckorna då han byggde kuben 6x6x6 meter.

Nils Ramhøj, "Rekonstruktion". Jonas har återfört träd som förut har huggits ned och forslats bort. Likt människogestalter som återkommit efter en tid i exil. Platsen har förändrats. Själva har de stympats och är nu rotlösa i ett landskap som förut var deras hem.

röda sten

2010-06-30T09:21:00.003+02:00

På Röda Sten visas Juan-Pedro Guemberenas installation "The South Will Rise Again". Juan-Pedro Guemberena kommer ifrån Uruguay. Han flydde som ung ifrån sitt hemland och återkom efter 5 år. Det var då han kom i kontakt med konsten. Han har studerat i Stockholm. Han var länge intresserad av landskap och målade utifrån fotografier. Efter ett tag insåg han att han inte längre behövde måla av fotografierna utan att de kunde vara konstverk i sig. Ljus och komposition har varit viktiga element i hans konstnärskap, det kan man se även i denna installation. Hans fascination av Hieronymus Bosch och hans mörka, förvränga målningar kan man ana här. Guemberena har även inspirerats av det nationalromantiska och samlandet av föremål som inte får utsättas för för mycket ljus, vilket leder till utställningar i halvdunkel. I utställningen kombineras olika artefakter och djurkranier med inslag av krig och porr. En kolonial känsla av erövring, som idag utövas fast med andra metoder.

Föränderliga textilier

2010-06-08T13:46:00.005+02:00

Linda Worbin har i sin masterutbildning arbetat med ” föränderliga textila mönsterbilder.” Efter sin grund utbildning på Textilhögskolan var Linda sugen på att testa nya material. Hon ville hitta ett sätt att ge textilierna ett mervärde. Hon fick kontakt med Interaktiva institutet. Där kunde hon arbeta vidare utifrån sitt examensarbete, hon undersökte hur man kan styra uv ljus genom att integrera det i textilier och därmed kunna förutbestämma hur textilen kan förändras. Efter fyra år på Interaktiva Institutet bestämde hon sig för att bli doktorand på heltid. Hon började undersöka textiliers funktion genom små tester. Genom dukar som var så grova att man inte kunde placera föremål på dem, och genom tyngder i tyget, där man var tvungen att lägga på duken osymmetriskt för att den skulle ligga kvar. Dessa små tester var en öppning för henne. Hon har sedan valt att arbeta en hel del med material med värmekänsligt pigment. Pigmentet kallas för termokromt pigment och finns med olika värmekänslighet. Linda arbetar främst med pigment som förändras vid 27gradet C.

Hon har arbetat med värmekänsligt pigment i kombination med traditionellt pigment. Hon har då först tryckt ett mönster i traditionellt pigment, varav hon sedan ovanpå tryckt ett annat mönster med termokromt pigment. På detta sätt framträder det underliggande mönstret när textilen utsätts för värme. Hon har även experimenterat med att lägga in kolfiber i textilen. När man för ström genom kolfibern alstras värme och leder till att mönstret på textilen förändras.

Linda arbetar med enkla mönster i rutigt och randigt för att framhäva funktionen. Hon säger att nästa steg blir att utveckla produkter och design där man kan inspireras av hennes grundläggande undersökning.

Hon har dock en produkt med i form av en väska. Väskan har ett prick mönster. I fodret på väskan finns insydda värmeplattor. När dessa aktiveras värms tyget och det värmekänsliga pigmentet förändrar utseendet på väskan. Värmeplattorna har en mottagare från mobiltelefonen. När någon ringer sänder telefonen signaler till de olika värmeplattorna i väskan. Olika personer som ringer sänder olika signaler och aktiverar olika värmeplattor. På det sättet kan man se vem det är som ringer, på utseendet av väskan.

Hon har även andra textilier där man kan aktivera olika värmeplattor och därmed utseendet på textilen. Hon är intresserad av hur yttre omständigheter påverkar och förändrar textilen. Mobilen var en utomstående faktor, ljus kan vara en annan eller varför inte formen på koppar. När hon placerar koppar med hett vatten på värmekänsligt material bildas mönster efter kopparnas undersidor. Hon har experimenterat med kryss och andra mönster.

I två mattor har Linda Worbin arbetat med ljus integrerat i mattor. I samarbete med Kasthall har hon tillverkat en matta som känner av när man rör vid den eller går på den. En sensor är kopplat till ett program som aktiverar invävda trådar som då börjar lysa. En annan matta påverkas av hur mycket ljus en sensor utsätts för. I ett program ändras då mönsterbilden i mattan genom att aktivera olika ljusplattor som är placerade under mattan.

Linda Worbin har vidare jobbat med invävda glödtrådar. I detta projekt till skillnad från de andra förändras textilen permanent. När glödtrådarna blir varma bränns tyget och bildar nya mönsterbilder.

Utställningen med Linda Worbins magisterarbete visas på Textilmuseet i Borås.

Textilhögskolans modevisning

2010-06-05T22:11:00.005+02:00

Som alltid är Textilhögskolans examensutställning av topp klass. Jag kollade in modeelevernas modevisning. Kolla in dessa underbara kreationer. Utställningen visas på Textilmuseet i Borås hela sommaren.

Stänka färg

2010-06-05T22:05:00.004+02:00

På textilmuseet har jag barngrupper som får testa att göra fina textil tryck med kakelplattor.

Som Jackson Pollock får barnen spruta, droppa, skvätta så mycket färg de bara kan. Det blir otroligt vackert.

Skadegörelse

2010-05-24T21:42:00.001+02:00

När jag tidigt en morgon gick genom stadsparken i Borås, mötte mig denna syn.

Någon dag senare hade skulpturerna vandaliserats fullständigt. Hur man kan göra så mot Sweetloves vackra skulpturer är för mig skrämmande. Runt omkring låg ölburkar som tydde på att det varit fest under natten. De klonade grodorna som krälar uppför klänningen var bortsparkade och bortkastade, några låg nere i Viskan. Sweetlove uttryckte hur ledsen han blev, men betonade att några få individer inte skulle ändra hans syn på Sverige.

De återställda skulpturerna står nu utanför det tillfälliga kulturhuset i centrum. Borås gåva till Kronprinsessans och Daniel på bröllopsdagen blir en liten version av Sweetloves vackra röda klänning.

Grön skål

2010-05-02T12:09:00.004+02:00

Jag och min dotter skapar en "ljuslykta" av en krossad skål.

Hisnande

2010-04-27T07:55:00.001+02:00

Efter en veckas arbete är klädstrecket uppe på 70 meters höjd igen. Kaarina Kaikkonen är konstnären bakom verket. I oktober ska det ned för gott. Då påbörjas bygget av den nya textilhögskolan i den gamla fabrikslokalen.

2010-04-27T07:49:00.001+02:00

2010-04-27T07:48:00.001+02:00

2010-04-27T07:47:00.001+02:00

2010-04-27T07:46:00.002+02:00

2010-04-27T07:46:00.001+02:00

Munnen

2010-04-23T16:41:00.004+02:00

Konstverket "munnen" i Borås fixas iordning efter 2 år i luften. Vi är ett gäng från konstmuseet i Borås som denna veckan har i uppdrag att byta ut alla utslitna plagg till nya. Det är viktigt att de går i rätt nyans eftersom det ska likna en glad mun som hälsar alla välkomna in i Borås.

På måndag hissar vi upp det igen.

Så här såg konstverket ut när vi hade tagit ned det. Det var bara trasor kvar av de forna plaggen.

Här trär vi på de nya plaggen

Jag häftar och häftar och häftar för att plaggen ska sitta fast när vi hissar upp det i luften igen

Redo att hängas upp igen

Trädgårdstomte

2010-04-23T16:13:00.001+02:00

Min granne har en liten trädgårdstomte

Street View

2010-04-20T15:36:00.002+02:00

En utställning längs avenyn som pågår denna veckan. I den före detta chokladaffären på avenyn har konstnären Hans Rosenström en ljudinstallation. En röst som ett spår av något förflutet, som talar till mig. Får mig att bli en del av miljön, med skön närvaro. Jag sitter vid café bordet i en igenbommad lokal som bara för en vecka sedan levde. Fotsteg över trägolvet, en röst som talar till mig, viskar i mitt öra. För mig var installationen en rysning, en njutning. För andra en skrämmande spöklik upplevelse.

Kärleksdans

2010-04-20T15:19:00.001+02:00

Änderna hade kärleksmöte inne på pressbyrån vid korsvägen i göteborg. Underbart med vårförälskelse.

streckgubbe

2010-04-10T14:23:00.003+02:00

Min dotter älskar att rita. Dessa tre figurer blev jag riktigt förtjust i.

Mumintrollet

2010-04-10T14:04:00.002+02:00

Lotta på bråkmakargatan har en gris. Man får tänka på vad man lovar, i sagostunden på kvällen råkade jag lova min dotter att sy en sådan gris. Så dagen efter for vi ned till stan och köpte lite tyg. Hm den kanske inte är så lik Lottas gris, men lite söt blev den ändå.

Det är inte varje dag man träffar Mumintrollet på stan.

Min dotter var överlycklig.

Marianne de Geer

2010-04-05T21:51:00.005+02:00

Marianne de Geer på Dunkers

Liksom många har Marianne de Geer erfarenhet av cancer, denna svulst som inte vill lämna någon ifred.

Marianne de Geer berättar att hon kan tycka att det är skönt att inte behöva börja måla på en vit duk. Ofta går hon till secondhand butiker för att "fynda". Här har hon tagit amatör- eller torgkonstmålningar som bakgrund. I en butik hittade hon även afrikanska dockor, som hon har målat in i dessa ödsliga Svenska landskap. Hon vill visa den isolering och ensamhet en invandrare kan känna när han eller hon kommer till Sverige.

I Borås har hon en av sina kaniner. Hon vill sprida dem över Sverige så som kaniner förökar sig på ängarna. Jag har en liten svart kanin hemma i min trädgård. Var den kommer ifrån vet jag inte.

Bäst tycker jag om Marianne de Geers "mamma, maaaamma", som jag hörde för första gången på Wanås i somras. Nu i april kommer skulpturen Poseidon i Göteborg att ropa mamma som en del i ett konstprojekt utmed avenyn.

Köpenhamn

2010-04-05T21:27:00.006+02:00

Lite inspiration från Danmark såhär i påsktider.

Påsk skyltning på Illum i Köpenhamn

Yayoi Kusama, Gleaming Lights of the Souls, 2008

Visas på Louisiana Museum of Modern Art

James Moody with Ginman BlackmanHansen

Copenhagen JazzHouse

Tony Cragg

2010-03-20T08:44:00.005+01:00

Tony Cragg, Point of view, 2003, ur skulpturgruppen "rational beings"

Tony Cragg, Red figure, ur skulpturgruppen "rational beings"

Tony Cragg, verk ur skulpturgruppen "early forms"

Tony Cragg på pressvisningen på Borås Konstmuseum den 19/3-2010

Tony Cragg är en eftertraktad skulptör som just nu ställer ut både här, i London och Paris. Utställningen på Borås konstmuseum innefattar verk från 2001 – då han hade en utställning i Lund – fram till idag. Tony Cragg är en del av Borås nya profil som skulpturstad, med skulpturen Declination på Sandwalls plats. Skulpturen Declination är en del av skulpturgruppen ”early forms”. Hans andra stora skulptur grupp kallar han för ”rational beings” och dessa två skiljer sig i uttryck och form.
Tony Cragg utgår från verkligheten av de ting som omger oss i vardagen. Golv, tak, trappa, bil. Allt detta har vi ord på, förklaringar och benämningar, vetenskapliga begrepp och instruktioner. Men det finns en inre verklighet av dessa ting som vi inte riktigt kan sätta fingret på eller beskriva i ord. Den psykiska upplevelsen av objekten runt oss, den poetiska metaforen för ett föremål. Vi har dels de uråldriga objekten som sol, måne, berg. Kring dessa företeelser finns det mängder information i form av ord, berättelser, vetenskap, analyser. Men Tony Cragg vill komma åt de mentala bilderna av dessa uråldriga ting. Dels finns det de nutida föremålen, de industriellt producerade vilka skapar andra associationer.
Fram till sekelskiftet 1900 skapades bara föreställande konst, men i och med industrialismen skapades nya förutsättningar och framför allt nya material. Tony Cragg säger att han är tacksam över att vara född 1949, för att ha fått tillgång till alla dessa nya material. Man började skapa konst med inspiration från naturen istället för att avbilda naturen. Att skapa var inte längre en kopiering av verkligheten. Tony Cragg studerar ”our relationship with materials”, hur vi påverkas av objekten. Skulpturerna och materialet är en symbol för vår relation till naturen.
Tony Cragg har inspirerats av vetenskap och geologi. Han berättar om en scen från en uråldrig tid då vulkanutbrott avlöste varandra. Lavan fick djuren att i panik springa rätt ut för stup. Nu i efterhand kan vi studera dessa skelett och upptäcka mellanled av djurarter som inte längre existerar. Djurens gener ligger endast en hårsmån ifrån varandra men ändå är de så olika. Vi har i alla tider uppfunnit väsen som har blivit nödvändiga för oss, drakar till exempel existerar inte men likväl fyller de en funktion i våra liv. I vår vardag har vi ett bord och en stol, men vad finns däremellan? Tony Cragg skapar skulpturer i förändringen mellan olika föremål. Skulpturer kan vara vad som finns mittemellan, liksom draken är ett väsen som existerar i mellanrummet mellan verkligheten och vår fantasi, så existerar skulpturerna i mellanrummet mellan våra fysiska ting och våra mentala upplevelser av objekten.
Alla föds vi tomma likt ”tabula rasa”. Men så fort vi öppnade ögonen började vi ta in information från omvärlden som formar oss som människor. Allt vi kan och vet utgår ifrån det vi ser. Vi kan göra komplicerade uträkningar av saker endast genom vår förmåga att se. Skulpturerna ger oss ett nytt verktyg att skapa en dialog mellan den yttre och den inre världen. Vi har från vårt ursprung skapat saker. Det ligger i vår natur och i vår kultur att skapa saker och omge oss av saker, mängder av saker. Det är en existentiell drivkraft hos människan att skapa saker. Tyvärr styrs våra liv av politiker och ekonomi. Från vi är små så formas vi för att uppfylla vissa mål och vara användbara i samhället. Vi skapas för att vara en viktig del av samhällsstrukturen, det vi skapar ska passa in i vårt samhälle. De geometriska formerna i våra ting är skapade utifrån tekniska behov och anpassade för att passa en effektiv produktionsprocess, allt med ett ekonomiskt intresse. Vi fascineras av naturens komplexa strukturer och former, för att dessa till skillnad från våra objekt har utvecklats under miljontals år. I vår konsthistoria skapar denna komplexitet en längtan efter att avbilda och kopiera, det ansågs länge att naturen var det enda sanna eftersträvansvärda att kunna återskapa i konsten. Tony Cragg är inte alls intresserad av att kopiera naturen. Han anser det vara en ”pervers aktivitet” att till exempel försöka härma en kropp, med all dess komplexitet, från hud till hår.
Skulptur ska varken vara användbart eller ”nyttigt”. Cragg säger att skulptörer inte skapar för någon annan, Skulptörer tänker bara på att uttrycka sina egna känslor och idéer, det finns inget rationellt med skulptur. Det viktiga är att skulpturerna ger oss ännu ett språk, nya sätt att se på vår verklighet, och skapa frihet. Inte en yttre frihet utan en frihet som är inuti oss – det vill säga – fantasi!
Att Tony Cragg är professor kan man märka på hans sätt att prata om konst. Hur han bygger upp scenerier kring de skulpturer som han berättar om.
Som ung student började Tony Cragg samla på föremål som hade en cylindrisk form. Han började stapla dessa ovanpå varandra. Naturligt blev det de största som han placerade underst för att skulpturen inte skulle falla samman. Skulpturen hölls samman av graviditeten. När Cragg av säkerhets skäl tvingades limma ihop föremålen tappade de sin essens. Men detta var början till de skulpturer som han kallar rational beings, för Tony Cragg låter en skulptur leda till nästa och nästa som en utvecklings kedja. Hela tiden föränderliga, det finns inget statiskt. Går man ned till de minsta partiklarna i vårt universum så är allt i ständig rörelse. Hans skulptur ”Point of view” är uppbyggd av elipser, som är staplade ovanpå varandra i en rörelse uppåt. Denna rörelse bildar former som liknar ansikten ”readable siluettes” som förändras beroende på från vilket håll man ser sen. Denna skulptur utvecklas till nästa skulptur. Han kopierar inte utan vill komma åt strukturen i en kropp. Han ställer sig frågor som ”Why do I look like this?” Människan har både former som är organiska och geometriska. Tony Cragg har en ärlighet i sin konst, genom att man kan se utsidan och insidan av skulpturerna, han döljer inget. I skulpturerna early forms så förvrider han formerna ”twisted space”. Han kommer på så sätt åt insidan och utsidan av sina skulpturer på samma gång. Han har länge varit intresserad av just insidan och utsidan av olika företeelser. Dessa skulpturer är gjutna i brons. Han tycker om det materialet för när det kommer upp i sin smältpunkt är det mer flytande än vatten. Han målar dessa sedan i starka färger som grönt, gult. Det är endast de senaste åren som man genom en ny teknik kan måla på brons. Tony Cragg berättar om hur han skapar sina former. Att göra skulpturer är som livet. Man skriver en mening, efter att ha läst upp meningen för sig själv ändrar man den, lägger till och drar ifrån, tills man känner att man funnit rätt uttryck. Likadant gör Tony med sina skulpturer, i sina skisser letar han efter en form, det är en process som hela tiden bygger på de val han gör. Han tar en bit lera som han börjar forma, omforma och åter omforma, det är som att ”tänka med materia” säger han. Han har ingen klar idé från början, utan själva processen och valen som sker under vägen som leder till det slutliga konstverket. Precis som vi i livet hela tiden gör val.
Tony Craggs konst är verkligen en ”artistic experience”.

Sonia Delaunay

2010-03-18T15:53:00.007+01:00

länk

Sonia Delaunay (1885-1979) var en av många avantgardkonstnärer som i början av 1900-talet lockades till Paris. Hon utforskade det moderna livets rörelse och mekaniska utveckling. Hon ansåg att modernitet kunde uttryckas genom färgernas dynamiska interaktion sinsemellan och genom enkla geometriska former. Hon var snarare intresserad av människans inre än av de yttre politiska spelen i samhället.

”Skönhet ligger i suggestionskraften som ger åskådaren möjlighet att delta som medskapare.”[1]

Sonia Delaunay var före sin tid i formspråk och design. Hennes hem var enkelt och rent och hon lät tillverka möbler i funktionalistisk anda, redan på 1910-talet. Sonia var en varm och stark kvinna med stor livsglädje och självdisciplin. Hon hade en medveten strävan att förena liv med konst.

”Man vet inte hur länge man lever – och ännu har jag mycket att lära”

Hon arbetade inte bara med textil utan målade och designade och använde sig av flera olika tekniker. Tidigt kombinerade hon tyger och kläder i sceniska miljöer med arkitektur och skulptur. Hon var en av föregångarna till allkonstverk där ”tyger, målning och inredning löper samman i ett homogent uttryck.”[2]Materialet var viktigt och hon målade på olika underlag – gardiner, dukar, askar, bordsdukar. Även i sina modekreationer var hon tidig med att kombinera olika material för att på så sätt skapa spänningar. ”en mjuk levande geometri där päls blandas med broderier och stickningar, metall med siden och ull i klara enkla linjer.”[3] Hon kombinerade inte bara olika material och tekniker i sitt konstnärskap. Hon var även en föregångare till att ta in reklam och dikter i sin konst. Hon skapade kläder med inflikade dikter som skulle broderas på klänningarna.

Det viktigaste i Sonias konst och även hennes make var färgen. Hon drogs till rena starka färger, med inspiration från konstnärer som van Gogh och Gauguin. Barndomsminnena från Ukraina och bonddräkternas färger i rött, blått och grönt, andra inspirationskällor var landskapen, marknaden, folkdräkter, leksaker. Hon influerades mycket av makens idéer om färgerna simultana inverkan på varandra och tanken på att relationen och möten mellan färger kan kombineras på olika sätt i oändlighet. Ljuset och färgen blev utgångspunkten i konsten. Paret var här föregångare till den optiska konsten.

I formspråk sökte hon sig tillbaka till den arkaiska och den utomeuropeiska folkliga konstens enkla geometriska former.

När de elektriska gatlyktorna sattes upp i Paris, såg hon de runda aurorna som bildades i skenet av dessa ljuskällor. Dessa runda former blir ett återkommande element i hela hennes konstnärskap. Hon studerade människans rörelser i ljuset från gatlyktorna.

I Paris hade hon och hennes man det gott ställt. De brukade samlas på torsdags- och söndagskvällarna med middagar och dans. Till dessa öppna hus kom ”inte bara tidens franska konstnärer och poeter utan också många ur det ryska och tyska avantgardet.”[4] Hon såg sitt hem som ett allkonstverk och började även skapa kläder så att de själva blev en del miljön. Dessa simultankostymer i alla spektralfärger blev föregångare till hennes tyger och framtida designade kläder.

”Jag gjorde mina tyger som jag skapar konst”

På 1920-talet inför Sonia sina geometriska abstrakta mönster på tyger. Detta är revolutionerande med tanke på att det innan bara fanns blommiga tyger, jugendstil och svart, svart, svart. Innan dess hade hon bott i Madrid och skapat kostymer till en teateruppsättning av Cleopatra. Där hon placerade bröstkåporna utanpå klädedräkten.

Sonia Delaunay var revolutionerande på ett flertal plan, och inspirerade konstnärer som till exempel Paul Klee, El Lissitzky, Mondrian. Hon var en av de starka kvinnorna som medvetet ville förändra bilden av den stereotypa kvinnan.

”Det är inte bara modet som är en epoks trogna spegel, men modet är ett av de mest plastiska uttrycken i den mänskliga kulturen.”[5]

[1] Sonia Delaunay

[2] Haglund Elisabet, En kappa av poesi, Sonia Delaunay, Skissernas Museum

[3] Bosson, Viveka, Sonia Delaunay, Skissernas Museum

[4] Haglund Elisabet, En kappa av poesi, s 27, Sonia Delaunay, Skissernas Museum

[5] Mondrian, Piet, Heim

På Borås Konstmuseum visas nu en utställning om Ulla Eson Bodin. I ett samarbete med skissernas museum skapade hon kreationer utifrån Sonia Delaunays skisser. Samarbetet resulterade i en utställning och en dansföreställning koreograferad av Ulla Bodin.

dimensioner

2010-03-16T21:55:00.002+01:00

Lucio Fontana, “Concetto Spaziale, Attese”

Victor Kanmert, "Gömd Dimension"

Ungdomens vårsalong har vernissage i morgon på Jönköpings Läns Museum. Jag tycker att det är mycket intressant och inspirerande att se på konst av unga konstnärer. Här ovan visar jag ett exempel från årets bidrag. Konstnären har här inspirerats av Lucio Fontana. Lucio Fontana är den konstnär som skapade termen spatialism. Genom att snitta upp duken skapade han rumslighet och skred utanför dukens gränser. Han visar en värld bakom och en värld framför duken. Victor Kanmert gömmer dimensionen bakom duken genom att sätta dit ett blixtlås.