Ballad

Har läst Wislawa Szymborska och fastnade för dikten:

Ballad

Ballad om mördad kvinna
som reser sig ur stolen.

Den finns snyggt och prydligt skiven;
goda viljan är ju given.

Kvinnan mördades vid fönstret
som var öppet. Lampan lyste.

Den som ville se, han såg.

När sen dörren smällt igen,
mördarn rusat ner för trappan,
reste hon sig, som när vi andra
vaknar av en plötslig tystnad.

Hon reser sig och rör på huvet.
Med blickar som har stelnat något
ser hon runt i alla vrårna.

Hon svävar inte ovan marken,
trampar på det gamla golvet,
hör hur dessa bräder knarrar.

Alla spåren efter mördarn
bränner hon nu i kaminen,
fotot med den muntra minen,
skosnöret från förra lördan.

Hon är faktiskt inte strypt.
Inte heller är hon skjuten.
Nej, av död syns ingenting.

Livstecken ger hon ifrån sig,
gråter gör hon för det minsta,
skriker till och med av skräck
när hon ser en mus.
           Så mycket
svagt och smått och fånigt
finns det ju att apa efter.

Hon reser sig som alla gör.

Hon rör på sig som alla rör sig.

Och hon sjunger när hon kammar
håret. Håret växer.

Wislawa Szymborska - Dikter 1945-2002