Kattan

Katten är en ständig följeslagare i mina egna texter. Varför just katten? Jo, katten som en länk mellan vår tillvaro och andra dimensioner men katten står också för det kvinnliga, framför allt kvinnans sexualitet. I boken ”Kattan” av Colette förekommer i stort sett alla de element som jag ser som de mest påtagliga för katten som en symbol för den kvinnliga sensualismen och kattens förmåga att röra sig mellan olika världar. Där framställs ”kattan” som en ung mans älskarinna. Redan i den första skildringen då katten går nedför trappan är detta påtagligt.  

  ”först med axlarna, sedan ryggen och så till sist baken - och gick lojt nedför de fem trappstegen.”

Kanske är det Colette själv - förklädd till ”katta”. Hon uppträdde som varietéartist i Paris på 30-talet vid samma tid som boken skrevs. Det är tydligt att kattan framställs med alla de kvinnliga attribut som förekom i 30-talets Paris. Utmanande, självsäker, högmodig, och ”ett litet nödrop” visar även på hur kvinnan utnyttjar sitt sexuella kapital till att få mannen dit hon vill. Och han faller för henne, lockas av hennes sensuella rörelser då hon går nedför trappan. Axlarna och baken, lojt. Kvinnan som låtsas omedveten om sin sensualism, men i själva verket är fullt medveten om de känslor som hon frammanar. Christian Rimestad skrev om Colette: 

”Hon gjorde pantomim som angorakatt. Hon hade kattans smidighet och elegans, dess näsvisa oro, plötsliga orörlighet, smäktande smeksamhet och de plötsliga glimtarna av grymhet i blicken.”

Paris och varietéteatern för mina tankar oförtrutet till kabarén Le Chat Noir på Montmartre i Paris som har just katten som symbol för det syndiga. Det är konstnären Théophile Steinlen som illustrerade den klassiska affischen med den svarta katten. Kabarén och de lättklädda kvinnorna. Starka kvinnor till skillnad från de prostituerade som anträffades ute på gatorna. I ”Kattan” antyds även kvinnan som den sexuella hämningslösa varelsen, den syndiga, prostituerade. ”/.../din fuling, du som stryker omkring ute i regnet, din skamlösa...” Strykarkatter som ingen äger, de övergivna, de som får klara sig själva. Om dessa katter inte blir kvar på gatorna kanske de återvänder till skogen, där de kan jaga fåglar och möss. De oberoende! Kvinnan har i århundranden varit förknippad med naturen i ”Kattan” framställs det i följande citat, och just gräsmattans mylla antyder dessutom på kvinnans fruktbarhet, kvinnans naturliga sexualitet, reproduktion och moderskap. 

”Han smekte kattans blanka, varma päls, som doftade av buxbomshäck, tuja och gräsmattans mylla. Hon spann så högt hon kunde och i dunklet gav hon honom en kattkyss, mellan näsborrarna och läpparna. En andelätt, snabb kyss som hon endast sällan gav honom...”

Redan i Egypten för över 2000 år sedan förknippades katten med sexualitet. Den kvinnliga kärleksgudinnan Bastets avbildades antingen som en katt eller som en kvinna med katthuvud. 

”Ett sätt att i konsten visa på kattens ställning som huskatt var att avbilda den sittande under husses eller (oftast) mattes stol. Förmodligen är detta en symbol för sexualitet och fruktbarhet.” 

Även här i Norden och vår kärleksgudinna Freja förknippades med katter och Frejas vagn drogs av två katter. I domkyrkan i Slesvig finns Freja avbildad som häxa, ridande på en katt, (1200-talet). Felis in arbor sedet (katten sitter i trädet) - detta var bland de första meningar jag lärde mig på latin under gymnasietiden. I Pompeji finns mosaiker med katten som motiv. Katten spreds från Egypten vidare via Grekland till Romariket. Mosaikerna i Pompeji visar katter som ser mer vilda, än tama ut. Jagandes fåglar. Kvinnans närhet till det vilda, till naturen. I Rom förknippades katten med mångudinnan, jagandes i natten. Kvinnan är som känt förknippad men natten medan mannen står närmre dagen. I natten blir kvinnan mystisk och oförutsägbar precis som katten. Likt katten som under dagen är en gullig kissekatt och om natten förvandlas till en kallblodig jägare kan kvinnan utan förvarning ändra skepnad från blid flicka till en farlig erotisk varelse. Katten kan leka med sitt byte utan minsta tillstymmelse av empati. Slänga den lilla musen mellan sina tassar, öva sig, utnyttja den för sitt eget behov. Den starka kvinnan som utnyttjar mannen för sina egna sexuella behov istället för tvärtom. 

”Lydigt ställde sig Alain under henne och erbjöd henne sina axlar, varpå Saha gled ned tätt utefter väggen som en regndroppe på en glasruta. Hon landade på Alains skuldra, och de gjorde sällskap till sovrummet.” 

I ”Kattan” kallar mannen kattan för puma: ”– Kom, min lilla puma, kom... Min lilla bergkatta, syrenkattan min /.../” Kvinnans smeknamn med en sexuell antydan är just puman. En puma är en sexig kvinna men på ett farligt plan. Någon som män åtrår men ändå ska akta sig för. Hon har ju trots allt vassa klor och kan klösas.

”Så snart han släckt ljuset började kattan med lätta steg trampa på sin väns bröst, och vid varje kliv genomborrade hon honom med en enda klo pyjamasens siden och rispade huden precis så mycket att Alain kände en lätt smärtsam njutning.” 

Här framställs kattan med kvinnans sexualitet som något njutningsfullt med även farligt, smärtsamt, hennes nyckfulla, opålitliga sida. 

Skön som en demon! Skönare än en demon, sade Alain till henne. 

Han ville smeka huvudet, som var besatt av en grym tanke, och då bet kattan honom plötsligt för att ge utlopp åt sin vrede. ” 

Men samtidigt är hon ”/.../ full av trogen och hängiven kärlek /.../” Kattan framställs i mannens ögon som ett ideal, den kvinnliga sensualismen, men i utopisk värld eller en annan dimension, där allt är tillåtet. Däremot den verkliga kvinnan som är mannens fästmö framställs som vulgär när hon visar sin nakenhet, skamlös. Plötsligt är vi tillbaka i verkligheten, de fördomar och normer för hur en kvinna ska bete sig i samhället. Ett samhälle fullt av konventioner som vi måste lyda under. Kattan kan strunta i dessa konventioner. För henne är allt tillåtet. Kanske är det häri rädslan för ensamma kvinnorna med sina katter ligger. Mannens kvinnliga ideal, ställt mot samhällets regler om hur kvinnan ska vara och bete sig. De ensamma ”kattkvinnorna” bryter mot reglerna och blir därmed hotfulla. Trollkunniga kvinnor förr i tiden var ofta ensamma kvinnor som inte sällan hade en katt som husdjur. Kvinnor som ansågs ha kontakt med sin naturliga sexualitet avbildades ofta med en katt. Under medeltiden kom katten att förknippas med häxor. 

”Kopplingen till kärleks- och trolldomsgudinnor gjorde också att katten i det allmänna medvetandet nu fick en koppling till häxkonst, särskilt svarta katter.”

Katten är ju som känt självständig och låter sig inte underkasta sig människan till fullo. Katten bestämmer själv var och med vem den vill tillbringa sin tid. Deras oberoende och det faktum att de kommer och går som de behagar bidrog säkert också till att katten misstänkliggjordes ha kontakt eller vara sända från helvetet. 

”/.../ mitt i den nästan runda månskivan, nio våningar högt, väntade den lilla behornade siluetten av en hukande katt.”

Katten är en länk mellan jordelivet och helvetet, mellan dag och natt, mellan liv och död, mellan dröm och verklighet. Katten som en varelse mellan två världar illustreras även i ”Kattan” då mannen somnar efter kattans kyss och kattan tar honom med in i drömmens ”nattliga äventyr” eller ”oaser”. 

”Katten i drömmen representerar vårt sätt att njuta av livet, hur vi tar hand om oss själva och vår flexibilitet. Vågar du vara sensuell? Tar du in livet med fullkomlig villighet? Fräser du ifrån när någon trampar på din svans? Har du förmågan att landa på fötterna vad som än händer? Katter kopplas också till häxor, framförallt svarta katter, där katten är hennes följeslagare för att kunna ”se i mörker” se det som inte är ljust och klart och se det för vad det är.”

Jag kan inte minnas att jag drömt om katter. Men visst känns det sant och riktigt att katten just kopplas till förmågan att stå på sig och följa sin egen väg. I min egen värld symboliserar katten att alltid göra det jag själv finner rätt, visst kan jag lyssna på min omgivning, men det är alltid mig själv jag måste lita på när jag fattar beslut. Här i ligger det också att aldrig tillåta sig själv att befinna sig i situationer där man inte trivs eller där man blir utnyttjad. Att visa respekt för medmänniskor handlar inte om att inte våga stå för den man är och göra det man själv vill utan att anpassa sig efter andras åsikter eller fördomar. Många borde lyssna till katten inom sig. Strunta i vad folk tänker och tycker. Njuta och bejaka livet precis som katten. Alla borde skaffa sig en katt som husdjur och ta efter kattens attityd, för trots att katten är självständig finns där även en omåttlig tillgivenhet till de närmaste. De väljer vem de vill umgås med och är dem trogna. Jag lyssnar till katten och väjer inte heller för att utnyttja mitt  sexuella kapital. Katten charmar, förför med sin kropp smekande mot hud, med svansen som rakt upp. Då den i knät spinner och låter sina klor riva rätt in våra lår i full njutning av nuet. Ja katten tänker inte på dåtid eller framtid, den lever här och nu. Den bryr sig inte om konsekvenser av sitt handlande. ”/.../ bekänn att du ska hälsa på min rival.” Sade kvinnan om kattan. Ja, kvinnor ser de ”kattlika” kvinnorna som rivaler. Den kvinna som vågar använda sitt sexuella kapital blir i samma stund andra kvinnors rival. Avundsjuka, sneda blickar, kanske åtrå, men framför allt konkurrens. Men kattan kan också bli svartsjuk. Hon tål inga nederlag: ”/.../ då han satte sig bredvid henne såg hon på honom med ett uttryck av djup och bitter vishet.”

För att återkomma till katten som en länk mellan vår verklighet och andra dimensioner finns i ”Kattan” detta som ett latent inslag genom följande ord: 

”Sahas vackra gula ögon som så småningom blev svarta av den stora nattpupillen siktade ute i rymden rörliga, osynliga och svävande punkter. 

– Vad är det kattan tittar på, säg? Det finns ju ingenting där hon tittar? 

– Ingenting, för oss nej...” 

Kattens länk till det okända kan vara manifesterat i att hon ser saker vi människor inte kan se och hör saker vi människor inte kan höra. Hon kan känna närvaron av andeväsen. Katten förekommer i den japanska animerade filmen Om du lyssnar noga (1995) av Hayao Miyazaki där katten för flickan till sitt öde, till en annan plats, där hon finner sin väg till skrivande och till kärleken. Katten heter för övrigt Måne. Även i Haruki Murakami böcker förekommer katten som element till något annat, något okänt. I Japan kan en katt som blir över hundra år, väger mycket eller har mycket lång svans bli en Bakeneko. En Bakeneko kan få otäcka egenskaper varav en är att förvandla sig till vackra kvinnor och lura männen att avla barn med dem. Det visar att kopplingen mellan katten och kvinnans fruktbarhet finns i stora delar av världen. I mitt eget skrivande är det däremot kvinnan som manifesteras i katten. Detta kan man även finna i annan litteratur. I novellen Eva är i sin katt funderar kvinnan som inte längre är i livet på att bosätta sig i en kropp. 

”Det fanns ingenting att vara rädd för. Hon skulle inta kattkroppen och hon skulle äta sin efterlängtade apelsin. Dessutom skulle hon bli någonting ovanligt, en katt med intelligensen hos en vacker kvinna. Hon skulle åter vara i blickfånget... Med ens insåg hon för första gången att starkare än alla hennes var hennes outgrundliga metafysiska kvinnliga fåfänga.”

Att hon väljer just katten visar att hon trots allt saknar skönheten hon hade i livet. Den kvinnliga fåfängan blir manifesterad i den graciöst vackra katten. Kattens extraordinära förmågor som att ha kontakt med ”den andra sidan” hör även ihop med vårt talesätt att katten har sju liv. Hon återvänder gång på gång från dödsriket. Hon har besökt den andra sidan men återvänt. Att katten har sju liv, kommer väl an på att katten alltid landar på fötterna när hon faller. Ser man en katt i slowmotion när den faller vrider sig kroppen runt på ett till synes mirakulöst sätt och katten landar på sina tassar. 

”Hon kan gå! Oj, oj, oj... Och hon föll fem våningar...” 

Så! Lev som katten, inte bara i en värld utan i flera dimensioner, utnyttja ditt sexuella kapital - det gör till och med Barack Obama - och glöm inte att alltid landa på dina fötter vad som än händer!

Text: Anna Nero