Att vara människa

Anders Petersen

Det var i Hamburg som tonåring som Anders förstod att han ville fotografera. Där tilläts han vara accepterad oavsett hur han var som människa. Han mötte dörrvakter, hallickar, strippor.  Där fanns en ärlighet som han som ung påverkades starkt av och likt en tatuering har burit med sig som ett avtryck.
För Anders Petersen är det mötet som är det viktiga, att bli överraskad av mötet.
I tio år jobbade han med ett projekt där han fotograferade på institutioner. På fängelse och psykiatrisk anstalt. Han vistades i olika rum med begränsade utrymmen. Outtröttligt undersökte han hur det är att vara människa. De känslor som uppstår i det låsta rummet. Mäns relation till papperskvinnor. Han kunde ställa frågor som ”How do you do it?”
Anders Petersen säger att fotografi handlar om liv, han fotograferar inte, utan vill vara i livet.
Fotografi är kommunikation, att prata och närma sig varandra. Där man som fotograf får en förståelse för vad personen vill och personen förstår vad fotografen vill. Anders säger att som fotograf måste man vara direkt, naken och kunna visa sig som man är. Han har en direktkontakt med människorna som han fotograferar, där det inte finns något mellan honom och personerna. En oskuldsfullhet.
Under senare tid har han fått ett friare förhållningssätt. Hans fotografi är inte längre bundet till en specifik plats. Hans identifikation med de han fotograferar, hans delaktighet och fysiska närhet är vad som gjort honom internationellt uppmärksammad. Den organiska, kroppsliga längtan efter det fysiskt närvarande. Han är bland annat aktuell på moderna museet. www.anderspetersen.se