måleri

När jag ser på konst, vill jag tycka om allt jag ser. Jag vill beröras av konst, utan att behöva något annat än just konstverket. Men även om jag inte känner något när jag ser ett konstverk, kan det få en helt annan dimension om jag vet mer om konstnären, eller verket.  Vad jag ofta blir fascinerad över är konstnärer som är engagerade, dedicerade och helt uppslukade av sitt skapande.  David Hockneys måleri blir mer levande när jag vet att han från en ålder av 11 år älskat färg och kunde måla föremål i en enda färg bara för att känna penseldragen över ytan. 

Han målade allt han såg och tyckte om, från tandkrämstuber till män som duschade vid polen till den amerikanska landsbygden. Sedan han blev lämnad i ett förhållande har ofta också människorna i hans målningar lämnat scenen. Han illustrerar sin egen ensamhet och låter betraktaren med blicken kunna vandra runt i hans verk, som verkar vänta på att fyllas. I andra verk är relationerna mellan människorna det viktiga. Hans experimenterande har varit ett väsentligt inslag i hans konstverk. 

Till en utställning faxade han sina verk till museet, som ställdes ut som genuina konstverk. När han sedan frågades hur verken skulle återsändas svarade han "Faxa tillbaka dem".