Raster

Sigmar Polke började sin karriär på 60 talet som fluxus konstnär. Under 50-talet i Europa befann sig konsten i kris. Modernismen kändes urvattnad och hade inte förändrats sedan före 2:a världskriget. Expressionismen dominerade konstscenen, i Europa var den lågmäld men USA stod för förnyelse. Konstnärer som Jasper Johns och Robert Rauschenberg introducerade på 50-talet neodadaismen, som i sin tur var en föregångare till pop konsten.  I Europa stod Joseph Beuys för en avgörande vändning som en företrädare för fluxus-rörelsen – som också hade sina rötter i neodadaismen. Joseph Beuys ansåg att konsten var ett medel för att påverka samhället politiskt och socialt. En av Joseph Beuys ”lärjungar” var Sigmar Polke. Han har gjort installationer som ”Potatishus” och istället för att måla på traditionella vita dukar, har han haft mönstrade tyger som underlag i sin konst. Sigmar Polke har fascinerats av rastering – en teknik som förekom i popkonsten. Men till skillnad från popkonstnärerna har han använt sig av tekniken för att driva motiven till en gräns mellan det föreställande och det icke föreställande. I Sigmar Polkes verk kan man följa konstens utveckling från popkonst och fluxus till postmodernismen, med experimentella återblickar i expressionismen, referenser till 1700-talets måleri och abstrakt konst. Innan han blev konstnär var Sigmar Polke utbildad glasmålare, en teknik som han har infört i sin konst. Med verket Apparizione 1992 återupprättar Polke tron på måleriet som konstnärligt medium.