betong

Doris Salcedo, Shibboleth

Doris Salcedo

Jonas Bohlin, Concrete

Rachel Whiteread, House

Många konstnärer arbetar i betong för att skapa utmärkande konstverk. Doris Salcedo gjorde en stor spricka, Shibboleth, på Tate Modern. En spricka som river upp våra minnen om plågsamma stunder i livet, om smärtsamma händelser i vår värld. En spricka som inte går att undvika i våra medvetanden, som inte går att ignorera. Skapar en insikt om att allt som har varit påverkar allt som kommer att ske, att vi människor aldrig går oberörda av vad som sker i vår verklighet. Samtidigt som allt som nu sker och skapas kommer att påverka kommande generationer. Salcedo har äver fyllt skåp med betong.

Jonas Bohlins Concrete väckte stor debatt då den först visades 1981. Den finns i 100 exemplar och är snarare ett konstverk än en möbel, inte skapad för funktionen att sitta på utan som ett objekt i rummet. Stolen skapade debatt om vad som är God Konst och God Form. Nytänkande och ifrågasättande gav nu formgivare en friare utgångspunkt i sitt skapande av möbler.

Även Rachel Whitereads House är av betong. Här har konstnären fyllt ett trevåningshus i London med betong, varav sedan det yttre skalet avlägsnats. Vilket lämnar ett vittne om dess utrymmen likväl om de personer som en gång bott i huset. House skapade diskussioner om allt från hemlöshet, urban regeneration till statens bidrag till konsten och samtidens familjeliv. Eftersom huset var i en stil som är vanlig i London så talade konstverket till tusentals människor som bott i liknande hus. Konstverket var därmed helt beroende av sin plats. När konstverket skulle rivas fanns flera förslag på att man skulle flytta det. Men Rachel Whiteread menar att utan sin kontext förlorar kontverket sin mening, varav det demolerades.