Sonia Delaunay

Sonia Delaunay (1885-1979) var en av många avantgardkonstnärer som i början av 1900-talet lockades till Paris. Hon utforskade det moderna livets rörelse och mekaniska utveckling. Hon ansåg att modernitet kunde uttryckas genom färgernas dynamiska interaktion sinsemellan och genom enkla geometriska former. Hon var snarare intresserad av människans inre än av de yttre politiska spelen i samhället.

”Skönhet ligger i suggestionskraften som ger åskådaren möjlighet att delta som medskapare.”[1]

Sonia Delaunay var före sin tid i formspråk och design. Hennes hem var enkelt och rent och hon lät tillverka möbler i funktionalistisk anda, redan på 1910-talet. Sonia var en varm och stark kvinna med stor livsglädje och självdisciplin. Hon hade en medveten strävan att förena liv med konst.

”Man vet inte hur länge man lever – och ännu har jag mycket att lära”

Hon arbetade inte bara med textil utan målade och designade och använde sig av flera olika tekniker. Tidigt kombinerade hon tyger och kläder i sceniska miljöer med arkitektur och skulptur. Hon var en av föregångarna till allkonstverk där ”tyger, målning och inredning löper samman i ett homogent uttryck.”[2]Materialet var viktigt och hon målade på olika underlag – gardiner, dukar, askar, bordsdukar. Även i sina modekreationer var hon tidig med att kombinera olika material för att på så sätt skapa spänningar. ”en mjuk levande geometri där päls blandas med broderier och stickningar, metall med siden och ull i klara enkla linjer.”[3] Hon kombinerade inte bara olika material och tekniker i sitt konstnärskap. Hon var även en föregångare till att ta in reklam och dikter i sin konst. Hon skapade kläder med inflikade dikter som skulle broderas på klänningarna.
Det viktigaste i Sonias konst och även hennes make var färgen. Hon drogs till rena starka färger, med inspiration från konstnärer som van Gogh och Gauguin. Barndomsminnena från Ukraina och bonddräkternas färger i rött, blått och grönt, andra inspirationskällor var landskapen, marknaden, folkdräkter, leksaker. Hon influerades mycket av makens idéer om färgerna simultana inverkan på varandra och tanken på att relationen och möten mellan färger kan kombineras på olika sätt i oändlighet. Ljuset och färgen blev utgångspunkten i konsten. Paret var här föregångare till den optiska konsten.
I formspråk sökte hon sig tillbaka till den arkaiska och den utomeuropeiska folkliga konstens enkla geometriska former.
När de elektriska gatlyktorna sattes upp i Paris, såg hon de runda aurorna som bildades i skenet av dessa ljuskällor. Dessa runda former blir ett återkommande element i hela hennes konstnärskap. Hon studerade människans rörelser i ljuset från gatlyktorna.
I Paris hade hon och hennes man det gott ställt. De brukade samlas på torsdags- och söndagskvällarna med middagar och dans. Till dessa öppna hus kom ”inte bara tidens franska konstnärer och poeter utan också många ur det ryska och tyska avantgardet.”[4] Hon såg sitt hem som ett allkonstverk och började även skapa kläder så att de själva blev en del miljön. Dessa simultankostymer i alla spektralfärger blev föregångare till hennes tyger och framtida designade kläder.

”Jag gjorde mina tyger som jag skapar konst”

På 1920-talet inför Sonia sina geometriska abstrakta mönster på tyger. Detta är revolutionerande med tanke på att det innan bara fanns blommiga tyger, jugendstil och svart, svart, svart. Innan dess hade hon bott i Madrid och skapat kostymer till en teateruppsättning av Cleopatra. Där hon placerade bröstkåporna utanpå klädedräkten.

Sonia Delaunay var revolutionerande på ett flertal plan, och inspirerade konstnärer som till exempel Paul Klee, El Lissitzky, Mondrian. Hon var en av de starka kvinnorna som medvetet ville förändra bilden av den stereotypa kvinnan.

”Det är inte bara modet som är en epoks trogna spegel, men modet är ett av de mest plastiska uttrycken i den mänskliga kulturen.”[5]


[1] Sonia Delaunay

[2] Haglund Elisabet, En kappa av poesi, Sonia Delaunay, Skissernas Museum

[3] Bosson, Viveka, Sonia Delaunay, Skissernas Museum

[4] Haglund Elisabet, En kappa av poesi, s 27, Sonia Delaunay, Skissernas Museum

[5] Mondrian, Piet, Heim


På Borås Konstmuseum visas nu en utställning om Ulla Eson Bodin. I ett samarbete med skissernas museum skapade hon kreationer utifrån Sonia Delaunays skisser. Samarbetet resulterade i en utställning och en dansföreställning koreograferad av Ulla Bodin.

Kommentarer

Populära inlägg