Tony Cragg
Tony Cragg är en eftertraktad skulptör som just nu ställer ut både här, i London och Paris. Utställningen på Borås konstmuseum innefattar verk från 2001 – då han hade en utställning i Lund – fram till idag. Tony Cragg är en del av Borås nya profil som skulpturstad, med skulpturen Declination på Sandwalls plats. Skulpturen Declination är en del av skulpturgruppen ”early forms”. Hans andra stora skulptur grupp kallar han för ”rational beings” och dessa två skiljer sig i uttryck och form.
Tony Cragg utgår från verkligheten av de ting som omger oss i vardagen. Golv, tak, trappa, bil. Allt detta har vi ord på, förklaringar och benämningar, vetenskapliga begrepp och instruktioner. Men det finns en inre verklighet av dessa ting som vi inte riktigt kan sätta fingret på eller beskriva i ord. Den psykiska upplevelsen av objekten runt oss, den poetiska metaforen för ett föremål. Vi har dels de uråldriga objekten som sol, måne, berg. Kring dessa företeelser finns det mängder information i form av ord, berättelser, vetenskap, analyser. Men Tony Cragg vill komma åt de mentala bilderna av dessa uråldriga ting. Dels finns det de nutida föremålen, de industriellt producerade vilka skapar andra associationer.
Fram till sekelskiftet 1900 skapades bara föreställande konst, men i och med industrialismen skapades nya förutsättningar och framför allt nya material. Tony Cragg säger att han är tacksam över att vara född 1949, för att ha fått tillgång till alla dessa nya material. Man började skapa konst med inspiration från naturen istället för att avbilda naturen. Att skapa var inte längre en kopiering av verkligheten. Tony Cragg studerar ”our relationship with materials”, hur vi påverkas av objekten. Skulpturerna och materialet är en symbol för vår relation till naturen.
Tony Cragg har inspirerats av vetenskap och geologi. Han berättar om en scen från en uråldrig tid då vulkanutbrott avlöste varandra. Lavan fick djuren att i panik springa rätt ut för stup. Nu i efterhand kan vi studera dessa skelett och upptäcka mellanled av djurarter som inte längre existerar. Djurens gener ligger endast en hårsmån ifrån varandra men ändå är de så olika. Vi har i alla tider uppfunnit väsen som har blivit nödvändiga för oss, drakar till exempel existerar inte men likväl fyller de en funktion i våra liv. I vår vardag har vi ett bord och en stol, men vad finns däremellan? Tony Cragg skapar skulpturer i förändringen mellan olika föremål. Skulpturer kan vara vad som finns mittemellan, liksom draken är ett väsen som existerar i mellanrummet mellan verkligheten och vår fantasi, så existerar skulpturerna i mellanrummet mellan våra fysiska ting och våra mentala upplevelser av objekten.
Alla föds vi tomma likt ”tabula rasa”. Men så fort vi öppnade ögonen började vi ta in information från omvärlden som formar oss som människor. Allt vi kan och vet utgår ifrån det vi ser. Vi kan göra komplicerade uträkningar av saker endast genom vår förmåga att se. Skulpturerna ger oss ett nytt verktyg att skapa en dialog mellan den yttre och den inre världen. Vi har från vårt ursprung skapat saker. Det ligger i vår natur och i vår kultur att skapa saker och omge oss av saker, mängder av saker. Det är en existentiell drivkraft hos människan att skapa saker. Tyvärr styrs våra liv av politiker och ekonomi. Från vi är små så formas vi för att uppfylla vissa mål och vara användbara i samhället. Vi skapas för att vara en viktig del av samhällsstrukturen, det vi skapar ska passa in i vårt samhälle. De geometriska formerna i våra ting är skapade utifrån tekniska behov och anpassade för att passa en effektiv produktionsprocess, allt med ett ekonomiskt intresse. Vi fascineras av naturens komplexa strukturer och former, för att dessa till skillnad från våra objekt har utvecklats under miljontals år. I vår konsthistoria skapar denna komplexitet en längtan efter att avbilda och kopiera, det ansågs länge att naturen var det enda sanna eftersträvansvärda att kunna återskapa i konsten. Tony Cragg är inte alls intresserad av att kopiera naturen. Han anser det vara en ”pervers aktivitet” att till exempel försöka härma en kropp, med all dess komplexitet, från hud till hår.
Skulptur ska varken vara användbart eller ”nyttigt”. Cragg säger att skulptörer inte skapar för någon annan, Skulptörer tänker bara på att uttrycka sina egna känslor och idéer, det finns inget rationellt med skulptur. Det viktiga är att skulpturerna ger oss ännu ett språk, nya sätt att se på vår verklighet, och skapa frihet. Inte en yttre frihet utan en frihet som är inuti oss – det vill säga – fantasi!
Att Tony Cragg är professor kan man märka på hans sätt att prata om konst. Hur han bygger upp scenerier kring de skulpturer som han berättar om.
Som ung student började Tony Cragg samla på föremål som hade en cylindrisk form. Han började stapla dessa ovanpå varandra. Naturligt blev det de största som han placerade underst för att skulpturen inte skulle falla samman. Skulpturen hölls samman av graviditeten. När Cragg av säkerhets skäl tvingades limma ihop föremålen tappade de sin essens. Men detta var början till de skulpturer som han kallar rational beings, för Tony Cragg låter en skulptur leda till nästa och nästa som en utvecklings kedja. Hela tiden föränderliga, det finns inget statiskt. Går man ned till de minsta partiklarna i vårt universum så är allt i ständig rörelse. Hans skulptur ”Point of view” är uppbyggd av elipser, som är staplade ovanpå varandra i en rörelse uppåt. Denna rörelse bildar former som liknar ansikten ”readable siluettes” som förändras beroende på från vilket håll man ser sen. Denna skulptur utvecklas till nästa skulptur. Han kopierar inte utan vill komma åt strukturen i en kropp. Han ställer sig frågor som ”Why do I look like this?” Människan har både former som är organiska och geometriska. Tony Cragg har en ärlighet i sin konst, genom att man kan se utsidan och insidan av skulpturerna, han döljer inget. I skulpturerna early forms så förvrider han formerna ”twisted space”. Han kommer på så sätt åt insidan och utsidan av sina skulpturer på samma gång. Han har länge varit intresserad av just insidan och utsidan av olika företeelser. Dessa skulpturer är gjutna i brons. Han tycker om det materialet för när det kommer upp i sin smältpunkt är det mer flytande än vatten. Han målar dessa sedan i starka färger som grönt, gult. Det är endast de senaste åren som man genom en ny teknik kan måla på brons. Tony Cragg berättar om hur han skapar sina former. Att göra skulpturer är som livet. Man skriver en mening, efter att ha läst upp meningen för sig själv ändrar man den, lägger till och drar ifrån, tills man känner att man funnit rätt uttryck. Likadant gör Tony med sina skulpturer, i sina skisser letar han efter en form, det är en process som hela tiden bygger på de val han gör. Han tar en bit lera som han börjar forma, omforma och åter omforma, det är som att ”tänka med materia” säger han. Han har ingen klar idé från början, utan själva processen och valen som sker under vägen som leder till det slutliga konstverket. Precis som vi i livet hela tiden gör val.
Tony Craggs konst är verkligen en ”artistic experience”.
_-_WGA12716.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar