fotografiska folksagor

Jag fascineras av bilderna på utställningen My Quiet of Gold av fotograferna Cooper & Gorfer. De lyckas fånga personligheter genom att personerna själva får vara en del av sina folksagor och genom den egna fascinationen för de öden som sagorna skildrar. På det sättet infinner sig en autenticitet och äkthet som alltför ofta försvinner bakom dokumentär fotografernas "realism".


Sarah Cooper och Nina Gorfer närmar sig kulturen i Kirgizistan genom folksagor. De gör en resa genom kulturen genom att be människorna som de träffar berätta folksagor. Dessa folksagor låter de sedan människorna själva iscensätta. Berättelser som levandegörs genom personernas egna val blir därmed även personporträtt och skildrar livsöden som de själva finner fascinerande. Cooper och Gorfer tar med sig alla minnen, fotografier och berättelser hem till sin studio där de gör ett urval vilka bilder som skildrar sagan bäst. De arbetar även med collage teknik. Bilderna påminner om 1800-talets iscensatta måleri och den tidiga fotografiska traditionen där realismen ännu inte infunnit sig utan även fotografiernas iscensattes för att likna måleriet.
Hasselblad Foundation

Kommentarer

Populära inlägg