En livsberättelse genom dans

Video från föreställningen Faut qu'on parle

Faut qu'on parle

reflektion 5/4-2011

Den unga mannen berättade om sin uppväxt i en förort i Frankrike. Han var från Algeriet. En tuff uppväxt, där invandrarna blev bespottade av fransmännen. Han gav oändliga exempel på scenarion där rasismen lyste igenom. På badhuset där läraren sade till en mörkhyad elev att han inte fick gå i vattnet innan han hade tvättat bort ”de mörka fläckarna” på fötterna.

Då hans syster hade tagit något i en matbutik, fördömde polisen mamman eftersom hon ”skickade sina barn att stjäla”. Då han försökte arbeta och tjäna sitt eget uppehälle förklarades efter 3 månader att han var välkommen tillbaka på längre ”praktik”. Han och hans vänner fick ingen lön. Inte andra jobbet, eller tredje jobbet heller – han sov i sin bil. Han fördömde arkitekten till det 17 våningar höga huset, varifrån många unga hoppade i desperation över sin hopplösa situation.

Min man grät, jag rös, min dotter förstod inte franskan, men hon fascinerades över dansen.

Den unga mannen rörde sig omänskligt, Street och breakdance, fast med ett helt eget formspråk. Scenografin var enkel och ljuseffekterna förstärkte hans livsberättelse, varvat med bilder från hans ungdom.

En dansföreställning som varje man och kvinna borde se...