Kurs i syntolkning dag 1

Har förmånen att delta i en kurs i syntolkning med Anders Josby.

Vi har praktiskt fått beskriva konst och omgivningar för varandra och turats om med att bära ögonbindel. Nedan saker man kan tänka på när man syntolkar som guide.

Det handlar om att lägga in beskrivande delar i berättelsen som man redan har. Syntolkning kan vara bra även för seende personer. En synnedsatt person har alltid referenser att utgå från. Det är viktigt att man använder sig av vanligt talat språk. Man säger fortfarande "titta på tv", "vi ses" et.c. Säg vad du ser. Tusen ord kan säga mer än en bild! Man kan använda sig själv som pekpinne när man anger riktningar. Liknelser kan vara bra, exempelvis: halvmåneformad trappa, timglasform, flaskhals, päronform. Känslor: varm, dämpad belysning, kusligt... Värdeladdade ord: prostituerad gatuvandrerska, arbetarbostäder... Strukturerad beskriving: berätta en sak i taget, gärna det övergripande först och sen gå in på detaljer. Beskrivningen kan gärna vara neutral, utan egna värderingar. Korta beskrivande ord och meningar. Plötsliga händelser i omgivande miljö: "en man med en gris i koppel går förbi". Lägga in syntolkning i alla visningar för att få en kontinuitet, kräver övning.

Jag kom genast att tänka på en utställning på Mjellby Konstmuseum när vi pratade om beskrivningar. I utställningen "Nils Dardel - i skuggan av Dandyn" valde intendenten att i audioguiden först ge en beskrivning av konstverket innan hon gick in på berättelsen kring verket. Det var mycket fint.
Här ett exempel:

"Vi ser en märklig scen. Kanske är det en saga. Tre kvinnor, likt sjöjungfrur, med smala, olikfärgade klänningar i vingliga poser på ett upphöjt etage. De betraktar en grimascherande apa i livré som väntar på att få kasta ett klot i en kägelbana. Ytterligare en apa står avvaktande vi bortersta delen av kägelbanan, väntande på att det klot som den fjärde kvinnan kastar ska nå honom. En liten hund ligger troget och sover, oberörd av händelsens förlopp.
De enskilda komponenterna i bilden, kvinna, apa, klot, är självklara för oss i sin betydelse. Liksom miljön som går att identifiera som en gammaldags kägelbana. Men sammanhanget är inte logiskt. Vi förstår inte betydelsen av denna scen, som tycks existera mitt emellan fantasi och verklighet."

Härifrån övergår beskrivningen mer och mer i en tolkning eller berättelse av Nils Dardels akvarell Drömmar och fantasier 1, 1922.