Future Memory

Future Memory - Rani Nair

Foajén var spatiös med cafédisk och röda fluffiga fåtöljer. Utanför den glasade fasaden låg endast en parkeringsplats. Föreställningen visades i dansstudion, de hänvisades förbi personalkontor och korridorer. En kvinna satt på en stol och uttalade ord. Slängde med armarna i häftiga rörelser. Något i de där armarna ville bryta sig loss, komma ut, komma bort. Att använda hela kroppsstyrkan till att frigöra sig. Det var snarare en performance än dans, en enpersonsföreställning. Att ärva en dans. Kvinnan visade Lilavatis dans på en tjocktv. Lilavati som inte längre levde. 

      Lilavati. Ett så vackert namn. En stark kvinna som högg huvudet att fiender med sina svepande armar och vassa händer. Hon slaktade, röjde väg. Men hon gjorde det med en elegans som högg tag. Lilavati lyfte osynliga blommor till Gudarna. ”What you take, shall be lost to you - what you give, will remain yours forever” stod det i programmet som bestod av dansaren Rani Nairs brev till den döda Lilavati.

My name is Rani Nair. I am sharing something with you for the first time that I feel very happy and precious about.

I have been working on the last dance of Kurt Jooss, titled Dixit Dominus. He stopped choreographing in the 60s. But in the 70s he started to make a piece for an Indian dancer /.../ Lilavati, from whom I inherited this dance. I feel it´s a treasure to carry this, but I also feel a lot of pressure to carry the piece. As you know Kurt Jooss is no longer with us, and neither is Lilavati. She dreamt that she would dance this all over the world /.../ I am trying to find different ways to share it. Imagine that I´m standing alone on stage. I am wearing a red costume. It´s pitch black.