Gravid i konsten

Jobbar som krokimodell då och då och det är kul nu då jag har stor gravidmage. Läraren på Göteborgs konstskola refererade till en av konsthistoriens mest berömda målningar: Makarna Arnolfinis trolovning som målades av den Holländska konstnären Jan van Eyck 1434. Som är en av få målningar i vår konsthistoria där kvinnan är gravid.

I målningen finns många dolda budskap som vi idag inte har kännedom om, men som dåtidens medborgare kunde tyda.

Se följande klipp från Youtube om målningen.

Jag kommer spontant att tänka på en nutida konstaktion då den ryska aktivistgruppen Pussy Riot hade gruppsex offentligt på ett museum. Då var gruppens frontfigur Nadezda Tolokonnikova höggravid. 

Den 1 december lanserar den danska konstnären Jens Galschiot sin provokativa skulptur ”In the name of God”. En gravid tonåring uppspikad på ett krucifix är hans kommmentar till kristna fundamentalismer och deras kamp mot rätten till preventivmedel. Skulpturen ska sättas upp framför katedralen i Köpenhamn. Därefter ska konstnären ta den till World Social Forum i Kenya den 20 januari 2007, till Vatikanen i Rom och till Texas för att belysa hur bushadministrationen understödjer bristen på preventivmedel.

Projektet är helt konstnärens eget. Men på världsaidsdagen kommer danska RFSU (Sex & Samfund) tillsammans med representater från danska kyrkan att fokusera just på bristen på kondomer och preventivmedel i kampen mot hiv, samt hur den politiska och religiösa opposition stödjer detta.

Ylva Bergman
Foto: www.aidoh.dk

In the name of God, Jens Galschiot

Krokiläraren på Gbg Konstskola talade om graviditet och fruktbarhet med den lilla fruktbarhets statyetten Venus från Willendorf som exempel. 

Med denna lilla korpulenta fertilitetssymbol kom han in på Savilles kroppar, som ofta är misshandlade och groteska. Han gav mig uppdraget att se arg ut både kroppsligt som i ansiktet. Ofta avbildas gravida kvinnor vackra men gravida kvinnor kan visa en urkraft som manifesteras i okontrollerbar ilska.

Matrix, 1999, Jenny Saville

ABOUT JENNY SAVILLE

Jenny Saville paints female nudes in extreme states of grotesque exaggeration—deformed, obese, brutalized, or mutilated—working against the male-dominated history of idealized portraits of women. “I want to be a painter of modern life, and modern bodies,” she says. The morbidity of Saville’s human subjects, often bleeding or violently gripping their own flesh, bears a stark resemblance to her portraits of butchered animals, both grotesque and objectified. Working in a style with various links to Lucien Freud and Peter Paul Rubens, Saville takes many of her themes and subjects from a critical observation of everyday people—American women in shopping malls, patients being prepped for liposuction, and even her childhood piano teacher. “I was fascinated by the way her two breasts would become one,” she says of the latter, “the way her fat moved, the way it hung on the back of her arms.”

Text: artsy