Operett Pierrette & Jaquot

Affisch: Magnus Bergström

Pierrette & Jacquot är en operett skapad av operettens fader Jacques Offenbach.
Den charmiga uppsättningen som visas på Malmö Opera stannar kvar hos både mig och min dotter på nio år, som säger att hon vill gå på fler operetter.

Med en gammal radio som scenografi och inredning och kläder i mjuka bruna toner ger den en varm känsla som hänger sig kvar. Inte minst för att den handlar om misstag, små lögner och invecklingar som övervinns av förälskelse och djup kärlek. Det hela utspelar sig med en skön humoristisk ton som får publiken att småle och ibland skratta högt.

Såhär skriver Operaverkstan själva om operetten:

Pierrette & Jaquot – en saxoperett 

Operetten skrevs och uruppfördes 1876 och utspelar sig i en akt. 
Allvar och skämt
Offenbach tog av stamp i satiren och drev hejdlöst med både konst och politik. Han drev med hög och låg, med gammal och ung, inte minst de stora operorna som spelades i Paris. Skrattar bäst som skrattar åt sig själv, som vi brukar säga på Operaverkstan. Kan man inte skämta, om man inte samtidigt kan vara allvarlig? Och kanske kan man inte vara allvarlig, om man inte kan skämta?

I Originalversionen från 1876 handlar den om två unga savorarder, personer från den numer franska regionen Savojen, som flyr till Paris i orostider, och tas om hand av en herre vid namn Durand.

Varför en operett?
Operett är en form av musikteater, främst utvecklad ur opéra comique i populär stil med sång och talad dialog, ofta med dansscnener och stort anlagda finaler. Den hade sin storhetstid  är en form av musikteater, främst utvecklad ur opéra comique i populär stil med sång och talad­ dialog,­ ofta­ med­ dansscener­ och­ stort­ anlagda­ finaler.­ Den hade sin storhetstid på 1870- och 1880talen och med en andra våg i början av 1900-talet. Efter andra världskriget kom musikalen i stället att dominera den lättare musikteatern. ­
Operetten uppstod som musikteaterform i mitten av 1800-talet och innehöll burlesker, parodier och satirer. Den klassiska operetten i flera akter kännetecknades av parodier på klassisk mytologi satir över samtida politik och operaparodier till en medryckande rytmisk musik.