Ylva Ogland

Ylva Ogland har skapat sig ett stängt rum av målningar. De föreställer alla en förlossning och är en pågående process under hela utställningen på Röda Sten. Jag kände mig provocerad av att hon stängde ute betraktaren. Hon behöll sin konst för sig själv. Jag fick inte bli delaktig i hennes process.

Ylva Ogland refererar bland annat till Michel Foucaults text "Of Other Speces: Utopias and Heterotopias" (1967). Enligt Foucault är "heterotopi" ett icke materiellt rum, något annat än de fysiska rum, eller utrymmen som vi vanligtvis uppmärksammar. Ett rum som speglar glidningar mellan det välbekanta och det obekanta, mellan verklighet och utopi. 

Michel Foucault skriver: "Från spegelns synpunkt upptäcker jag min frånvaro från den plats där jag är eftersom jag ser mig själv där borta. Med start från denna blick som, så att säga, är riktad mot min, kommer jag – från detta virtuella rum som finns på andra sidan glaset – tillbaka mot mig själv; jag börjar på nytt rikta blicken mot mig själv och rekonstruera mig själv på den plats där jag befinner mig. I det avseendet fungerar spegeln som heterotopi: den gör denna plats som jag befinner mig på när jag ser på mig själv i spegeln samtidigt både verklig, ansluten till det omgivande rummet, och absolut overklig, eftersom den för att kunna uppfattas måste passera genom denna virtuella punkt som finns där borta"

Foucault ställde upp (sex) allmänna principer fär heterotopin. En sådan princip handlar om föreställandets karaktär, det vill säga att heterotopin har förmågan att placera flera rum eller flera platser intill varandra, inom ett verkligt rum. I en utställning kan flera rum existera samtidigt och vissa konstnärer utnyttjar detta. Ylva Ogland har medvetet valt att skapa ett rum inom rummet där endast hon själv har tillträde. Samtidigt i samma rum förekommer ett rum där hon tar fasta på heterotopin i ett annat perspektiv som kan beskrivas genom barns lek där vilken plats som helst kan bli något helt annat. 

Jag själv hade jag som åtta- nioåring under hösten på skolgården en plats i buskarna som var vackert röda skapat mig en imaginär värld – där löven var rubiner i ett vackert slott.