Zsuzsanna Gilice

Blödande och apterade pennor

De blöder igenom. Min fria association blir fickor där man glömt en penna utan locket på, som blödig genom tyget och bildar en fläck. 

Jag vill driva mina tankar mot blod som blöder genom, inte bara pigment från färgpennor, men lekfullheten i bilderna förringar ett allvar. 

ett sammelsurium av kollegieblock, sammantvinnade och nedfläckade av färgfläckar, som visar sig komma från tuschpennor som Zsuzsanna apterat och låtit flyta ut på sidorna:

Apterade pennor, nej de är inte apterade utan bara lutade mot varandra. Stående länge på blocken med spetsen mot pappret. Men kanske vill kritikern föra läsaren till träd. Apterade träd: virkestillredning, kapning av en en stam till stockar som maximerar det ekonomiska utbytet av trädet.

Men associationen som för färgfläckarna till avkapade träd, ger ett ovanifrånperspektiv till en avverkad skog. Bara stubbarna kvar i ett kalt landskap. Ja det är bättre än blöda igenomtanken. Fast aptera rimmar bra med amputera. Amputerade lemmar som lämnar runda avtryck. Nu försvann lekfullheten helt. Avverkad skog, kritik mot giriga skogsägare som inte lämnar någonting kvar. Stora sår i skogens själ. 

Skogen kan hämnas det ser vi i serien Jordskott. 

Men färgcirklarna handlar knappast om apterade träd eller om amputerade kroppsdelar utan är färgexperiment, en lek. 

Om man håller en tuschpenna mot uppblött papper kan man se vilka olika färger, just den specifika färgen innehåller. Olika skikt av färger som tillsammans utgör just den tuschpennan. 

Det blöder genom blocket. Pigmenten letar sig genom alla sidorna. Färgpigment i skikt på skikt som måste bläddras fram. Som undan för undan tunnas ut, bleknar till prickar för att till sist försvinna helt.

Text: Anna Nero