Loving Lady Death

Dante Gabriel Rosetti, Lady Lilith, 1866-1868, 1872-1873

Vampyrer, makt, kvinnlig kreativitet och sexualitet

Foucault skriver att sexualiteten under 1800-talet ”blir inlåst” till ”borgerlighetens evinnerliga mörker.” Makten i det borgerliga samhället låg i kontrollen av könet som han beskriver som ”detta besynnerliga djur som vi bär inom oss.” (Foucault s 91) När han hänvisar till könet (sexualiteten) som ett djur, för det tankarna till det okontrollerbara. Mannens makt låg i att hålla kvinnornas kön (den farliga kvinnliga sexualiteten) inlåst i hemmet. De rena kvinnorna; husets änglar skyddades, medan de kvinnor som lät djuret (könet) vinna blev fallna kvinnor; monsterkvinnor. Dessa kvinnliga stereotyper upprätthölls genom litteraturen och de manliga författarna. I Hopkins sexuella/estetiska teori symboliserar pennan mannens penis. (Gilbert s 4) ”/…/ the poet, like God the Father, is a paternalistic ruler of the fictive world he has created.” (Gilbert s 5)

Makten över könet låg i bekännelsen och ingående undersökningar av sexualitetens avvikelser. Genom litteraturen visades monsterkvinnans perverterade sexualitet vilket försatte mannen i en maktposition. För kvinnorna blev dessa avslöjanden varnande exempel, samtidigt som männen fritt kunde vila sin blick på objekten; kvinnorna och därmed tillfredsställa sina egna njutningsbehov under legala (dolda) former.

Loving Lady Death är skriven som en bekännelse från en präst vid namn Romualdo, som i stunden för sin prästvigning faller för den vackra Clarimonda. Utan kvinnan hade bekännelsen aldrig ägt rum, poeten hade inte existerat. I själva verket är kvinnans (Clarimondas) död förutsättningen för poetens tillblivelse. Kvinnans frigörelse var en av anledningarna till mannens rädsla i 1800-talets borgerliga samhälle - att förlora henne både som husets ängel (den praktiska förutsättningen för den skapande mannen) och som musa (som ständig inspiration). Att det just är en präst som är bekännaren påvisar mannens oskuld. Han är en dygdig man som faller offer för monsterkvinnan. Det är inte mannens svaghet för det motsatta könet som drar ned honom i synd, utan den frestande kvinnan som bär skulden till mannens okontrollerade leverne. Genom bekännelsen blir han fri från synd. Samtidigt kan Romualdo inte annat än erkänna: ”Yes, I have loved, as no one on earth ever loved, /…/ Ah! What nights what nights I have had.” (Skal s 53) Orden illustrerar det dekadenta konstnärslivet som var något av tidens ideal. (Höglund s 142) Något som även befäster mannens oskuld är att Romualdos bekännelse beskrivs som en dröm. ”/…/ I led in my dreams every night – God grant they were dreams only – the life of the damned /…/” (Skal s 53) Han kan ”/…/ skjuta ansvaret för sin sexualitet åt sidan/…/”(Höglund s 261)

Kvinnan - Clarimonda framställs först som ”a young woman with wondrous beauty /…/ She seemed illumined from within.” (Skal s 54) Faktum var att det inte alltid gick att urskilja monsterkvinnan och hon kunde mycket väl finnas inuti husets ängel. ”That woman was an angel or a demon, perhaps both.” (Skal s 55) Men prästen varnas just för att de allra vackraste kan vara sända från djävulen. Och som titeln antyder kan hon till och med vara självaste döden.

Clarimonda säger till Romualdo: ”I will make you more happy than God Himself in Paradise.” (Skal s 56) Som monsterkvinna utmanar hon till och med Gud. Romualdos Gudstro vacklar. En enda minut förändrar hans liv för alltid. Han plågas och kan bara tänka på kvinnan. (Skal s 57) Kvinnan är synden som nästlar sig in i mannens liv. Ormen illustreras genom kvinnans smekande hand kanske som en metafor för ormen i Paradiset, eller som en referens till lamian. ”/…/ a woman’s hand suddenly touched mine. /…/ It was cold like the skin of a serpent.” (Skal s 57) Men som tidigare beskrivet är monsterkvinnan även mannens ängel och musa. 

Clarimonda gestaltas som den vackra döda kvinnan. Kvinnan är passiv för mannen att betrakta eller genom Foucaults ord: att ”smeka dem med ögonen”. Romualdo beskriver åsynen av den döda Clarimonda: ”Sunk in grief, mad with joy, shivering with fear and pleasure.” (skal s 63) Kvinnan påvisar här ett av borgerskapets kvinnliga ideal - kvinnan som passiv för mannens behag. Distansen till den döda, passiva kvinnan gör henne än mer till ett objekt - ett skönhetens objekt. Eftersom döden enligt västerländsk kultur vid tiden blivit ett tabu ökar det förbjudna och det kan vara farligt att röra vid en död ”Beauty arouses sexual desire at the same time that it forbids it, because it is intangible.” (Bronfen s 60) Den döda kroppen blir symbol för mannens erotiska fantasier, just på grund av att hon inte längre är ett subjekt utan ett objekt är han är fri att göra vad som helst med henne (i fantasin) dessutom för evigt: ”this death constitutes in the subject the eternalization of his desire.”(Bronfen s 96) Författaren smyger genom den döda kroppen in sexualiteten i berättelsen, dold, med dock så väl synlig. Kvinnan i egenskap som död har blivit en sexuell fetish. I berättelsen kysser Romualdo den döda Clarimonda vilket leder till att hon vaknar upp. Han har gjort en förbjuden handling vilket försätter honom i ett farlig position.

Om vi nu tar steget och ser det från Clarimondas perspektiv, hon som har väntat på Romualdo i åratal och dött i sin väntan, men nu ska komma till honom som återuppstånden från döden. Höglund beskriver just hur musan i flera vampyrberättelser gör allt för mannen, hur hon ger all sin energi till mannens kreativitet till dess hon blir sjuk och till sist dör. I själva verket är Clarimondas död förutsättningen för att skapa poeten (Höglund s 154) Under 1800-talet var det inget konstigt med kvinnor som led av olika svagheter och sjukdomstillstånd, samhället uppmanade i själva verket kvinnor att bli sjuka. (Gilbert s 54) Detta ökade också mannens makt över kvinnan. I vampyr-berättelserna återvänder dock kvinnan i gestalten av en vampyr. Så även Clarimonda. Vad som är symptomatiskt med transformationen från att vara musa; ängel (givare) till vampyr (den som tar; den skapande) är att hon blir steril. Hon måste offra sitt moderskap i egenskap av skapande kvinna. Som kvinna i det borgerliga samhället gick det inte kombinera karriär med moderskap. Hon var tvungen att välja. I roll som vampyr; monsterkvinna ersätter hon moderskapet med kreativitet, blod och sexualitet, blod kan ses som en metafor för mannens säd som hon dricker i kompensation för en förlorad fertilitet. Så istället för att försätta kvinnan i positionen som död och därmed åter med säkerhet endast ängel blir kvinnan i dödsögonblicket åter dubbel. 

Romualdo följer med Clarimonda även i vetskapen att hon befinner sig i ett tillstånd mellan liv och död. (musa och monster) Hon förför honom och får honom att lämna Gud och klostret för sin skull. Men även denna passage i bekännelsen framställs som en dröm. (skal s 68) Likt Foucaults beskrivning av sexualiteten som inlåst i det borgerliga samhället, är Romualdos sexualitet inlåst i klostret, genom Clarimonda kan han få utlopp för sin sexuella njutning. Precis som männen i det borgerliga samhället gick till de prostituerade för tillfredsställelse. 

Clarimondas hälsa börjar åter vackla genom att hon återgår till musa och ger Romualdo allt han eftersträvar, men inte kräver något tillbaka. Clarimonda som en gång dött i väntan på honom är nu  på väg att dräneras ännu en gång. Men då Clarimonda söver Romualdo i hans ovetskap och tar lite blod, bara för att kunna fortsätta leva.”/…/ under whatever aspect we consider her, we always find the same shifting back and forth /…/ (Bronfen s 70) visas att även efter döden är hon fortfarande både musa och monster. Hon befinner sig i ett tillstånd av instabilitet. För att bli en del av dödsriket behöver hon begravas ytterligare en gång. Romualdo skulle mer än gärna ge henne allt sitt blod, men i egenskap av präst är han rädd. Genom den första kyssen blev han smittad av den döda Clarimonda och detta ska bli deras fall. Hennes tillstånd av instabilitet har smittat Romualdo till ett syndens dubbelliv – som präst under dagtid och som sexuellt perverterad nattetid.

Dubbelheten i kvinnan som vampyr, ambivalensen mellan ängeln som hon en gång var och monstret som hon blev, mellan liv och död skapar en uncanny intellektuell osäkerhet, vilket i sin tur leder till att mannen behöver kontrollera kvinnan och döda henne (igen).

Serapio – prästen som hela tiden varnat Romualdo för Clarimonda, tvingar honom att delta i förgörandet av Clarimondas redan döda kropp. Som Bronfen beskriver: ”The dead body is the passive, horizontal position, cut down, fallen, while the survivor stands erect, imbued with a feeling of superiority. By implication the corpse is feminine, the survivor masculine. (Bronfen s 65)

Clarimonda - ”she vanished in air like a vapour, and I never saw her again.” (Skal s 73) 

Enligt Höglund får vampyren; monsterkvinnan som förgörs frid och den patriarkala ordningen återställs. Det slutliga (andra) dödsögonblicket avslöjar sanningen som legat dold i kvinnans dubbelhet. Den döda kvinnan (vampyren) binds vid platsen (Bronfen s 292-295) och hennes tillstånd permenteras som den eviga fresterskan som ”may make you lose eternity” (Skal s 73) och mannen är därmed fri från all skuld.

Mannen upprätthåller härmed sin makt över den kvinnliga sexualiteten. Romualdo kan återgå till sitt prästämbete utan vidare påföljder. (Dock som evigt olycklig då kärleken till kvinnan aldrig kan ersättas med kärleken till Gud, han uppmanar sina läsare att aldrig ens lyfta blicken åt en kvinna) 

Text: Anna Nero

Referenser

Bronfen, Elisabeth, Over her dead body, Death, femininity and the aesthetic, Manchester University Press, 1992 (1996)

Foucault, Michel, Sexualitetens historia, band 1, viljan att veta, Daidalos AB, 2002

Freud, Sigmund. Samlade skrifter XI, Konst och Litteratur, Natur och Kultur, 2007

Gilbert, Sandra M, Gubar, Susan, Madwoman in the Attic : The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination, Yale University Press, 1980

Höglund, Anna, Vampyrer, En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet, Bokförlaget h:ström – Text & Kultur, 2011

Nead, Lynda, The female nude, Routledge, 1992,

Skal, David J (red.), Vampires, Encounters with the undead, Black Dog & Leventhal Publishers, Inc, 2006

Woolf, Virginia, A Room of One’s Own, Houghton Mifflin Harcourt Publishing Company, (1929) 2005