Moyo

Jag och min dotter besökte Louisiana och utställningen Afrika. 

Där fastnade jag framför detta vackra konstverk som jag tycker tangerar det vi läst om i boken Over her dead body. Särskilt sidorna 67-68 som handlar som Virgin Mary, med tanke på konstverkets referens till just Maria med döende Jesus i knäet. 

”the mother’s gift of birth is also the gift of death, [that] the embrace of the beloved also signifies a loss or dissolution of the self.” (Bronfen s 67)

”the nourishing and healing mother, the redemption from flesh, sin and guilt” (Bronfen s 67)

”the myth of the Virgin Mary serves av a repository for fantasies about the preservation of body wholeness and integrity, about the union of body and soul.” (Bronfen s 68) 

et.c.

(Kul att konstnären är från Zimbabwe, precis som min dotters pappa)

Moyo  – som betyder luft – ger ett finkänsligt uttryck för stunden då döden inträffar och andan eller själen lämnar kroppen. Kvinnan i filmen erfar detta ögonblick och sjunger ut sin sorg ”Warazulwa ngenxa rami” (You are torn apart for my sake) då hon tvättar såren på den livlösa gestalten. Filmen undersöker människans våldshandlingar och kvinnans roll i dessa konflikter. Moyo refererar till Michelangelos ikoniska Pietà och syftar till de offer gjorda av de som dödats. Sången är en gammal Metodisthymn som framförs då någon dör. 

Chiurais verk visar oss det kritiska ögonblicket när någon passerar från att vara synlig till osynlig. För dem som tror på Moyo, slutar inte den sjuka varken existera eller inte. Istället fortsätter denne att leva i en immateriell värld som är sammanbunden med den synliga världen. Denna paradoxala samexistens av de två världarna är en vanlig företeelse i många delar av Afrika. 

(Fritt översatt från utställningstexten till verket Moyo av Kudzanai Chiurai, Zimbabwe på utställningen Afrika - Arkitektur, kultur og identitet 25.6.2015 - 25.10.2015)