Helene Schmitz

Helene Schmitz

De steg in i en svärtad skog, kolstammar som nakna tecknade sig mot den vita himlen. De hade klivit in i en svartvit värld där stenarna lyste vita mellan växtlighet som förbränts och i dödsögonblicket hade tappat sina kulörer. Det knastrade under skorna som även de blev svarta och vita av sot och kol. Det som återstod av granarna var dessa stammar som avlutades i spetsar och taniga grenar som oregelbundet spretade ut från denna stam. 

Längre in i skogen hade mossa börjat växa på marken, starkt orange skirt grön som en yllefilt lagd ovanpå.  Här och där korsades marken av stammar som inte klarat eldens framfart utan vält. På vissa ställen hade barken flagnat och blottade ett ljusare inre. Hon sträckte fram handen mot innandömet och viskade till den. Lever du, överlevde du eller är du ett skelett utan liv. Gör såren ont, eller har du inte längre någon känsel?

Text: Anna Nero