Phoebe Boswell

Phoebe Boswell på Göteborgs konsthall 

Är jag en och samma om jag är naken, eller skiftar min personlighet även utan ett yttre hölje? Jag är en men inneboende i min kropp finns en polyfoni, olika röster som drar åt olika håll. Kroppen blir flyktig eller mångdimensionell. Det finns fler än tre dimensioner i en kropp. Dubbleras den om någonting brister? Flykten multiplicerar en fasthet och gör den till ett mellanrum. Hon talar om fyren, om platsen mellan ting, där hon kan flyta, där inga gränser finns. Där det är frid och en mjukhet och där ilskan får existera. Jag följer fyrens sken ut över vågorna som äter upp stranden och förändrar landskapet. Jag dinglar med benen över kanten och ser ned, men kan inte se mellanrummet i mörkret, bara ett svart diffust töcken. Hjärtat flimrar till, synen försvinner för ett ögonblick och återvänder kanske aldrig. Men vågorna når inte upp till fyren, den står orubblig innesluten i en stillhet.