Christine Waller - Skövde Konstmuseum

Nu är den klar, boken om konstnären Christine Waller där jag medverkar med en essä. Här följer fem bildtexter som även ingår. För att ta del av essän kontakta Skövde Konstmuseum. 

Daydreaming about a colder world

I svärtan tycks isblocken sväva i ett tillstånd av något okänt. Skiftningarna i vattnet kan gestalta en drömmens verklighet; likt vita isflak flyter dagdrömmarna i det mörka vattnet och bara en bråkdel av deras egentliga massa är synlig för oss. Vi balanserar, förs med av strömmar, glider ut i kylan. Stillsamheten i de lugna nyansera av grönsvart och transparent vitt synes harmlöst, men djupt därunder flödar det livsfarliga. 

Red History

Berättelsernas röda skelett bågnar under iskylan. Fortfarande går det att utläsa något inuti det förfallna; ur resterna som tycks vara på väg att sjunka ned i glömskans djupa avgrund. En gång skapades historier men nu är allt som återstår gissningar. Bergen skiftar i rött från blod som fastnat och blivit kvar och snart kommer de enda spåren som vittnar om mänsklig aktivitet vara infruset och otillgängligt. Förgänglighetens vittnesbörd. 

The red opening

Rumsligheter, utrymmen. Fyllda eller tomma. En längtan efter att bli utfylld, eller en önskan att inte äga någonting förutom blodet. Vagabonderna behöver inga hus/hem, de bär berättelserna inuti, de kan härbärgera bilderna i sitt sköte. Men där finns också tomheten i att ständigt vara på resa. Bakom fasaden finns upplevelser som saknar trygghet och rädslan lyser röd genom alla öppningar, likt varningsljus, den går inte dölja. 

The Sky’s limit/Sikta mot stjärnorna

Fantasierna finns där, de är alltid bättre än verkligheten, de tillför fler dimensioner till livet. De finns i stjärnorna, de glimmar till och falnar åter, men i de lysande ögonblicken är allt möjligt. Kvinnan sitter på den räddande plankan från skeppsvraket; fäst i de upplösta repknutarna blir den en språngbräda mot himlen och friheten. I konsten finns inga beroendeband. 

The Jump/Hoppet

Flickor som inte finns, de saknas, de har hoppat från gungan och landat i ett ingenmansland. Endast där är de fria att vara starka i sig själva. Men det gäller att våga släppa repen, de som binder fast och utgör själva livets förankring, och våga kasta sig ut i en osäker verklighet. Att våga skapa ett utkast; innan verket är fullbordat krävs mod. 

Text: Anna Nero ®