Maisie Cousin

Jag såg nyligen en fotoutställning på Fotografiska i Stockholm med konstnären med Maisie Cousins. Hennes verk är gestaltningar av färgstarka blommor och mat i droppande och slafsiga nedbrytningsprocesser. I ett av hennes videoverk formligen droppar det av lustindikationer i en närgången fantasieggande växtvärld och är ljudsatt med något som liknar lustfyllda stön och ljud från sexuell älskog. 

Såhär beskriver fotografiska utställningen: ”Genom makrofotografi av livet när det är som mest äkta – med allt från kantstötta frukter, inzoomade kroppsdelar, vackra växtdelar, överbliven pasta dekorerad med plastbebisar, till gelégegga och skalbaggar – sugs vi, betraktarna, in i en känsla av njutning och/eller förfäran av alla dessa otippade detaljer.”

Maisie Cousin 

Med denna ansökan fick jag ett stipendium för en essä som kommer att publiceras i Ord&bild under 2021:

Ansökan Ord&bild och skribenten Anna Nero. 

Temat är sex.

Konstnären Maisie Cousins makrofotografier av blomsteröppningar, fruktkroppar och svällande gelegodisar i olika stadier av degraderingsprocess formligen dryper av sekret, vätska och fukt och triggar till penetration av lustfyllda sexassociationer. Dessa vaginaliknande framställningar blir själva pelaren till en essä som vill in genom våta öppningar och omhulda sexualitetens detaljrikedom genom minutiös uppmärksamhet. I ett av videoverken droppar det av lustindikationer i en närgången fantasieggande växtvärld och är ljudsatt med lidelsefulla älskogsstön.

Filosofen Simone Weil talar om uppmärksamhet som ett indicium för kärlek och vem kan inte bli förälskad när detaljer som - färgsprakande halvruttna frukter som simmar i odefinierbara vätskor i förening med räkhuvuden och insekter - lockar tankarna till sexuella sammansmältningar. ”Och framför allt bör tanken vara tom”, skriver Weil, ”liksom i väntan, icke sökande någonting, men redo att ta emot sitt objekt i dess nakna sanning, det objekt som ska tränga in i den.”  

Inspirerad av Michel Foucaults: Sexualitetens historia där sexuella uttryck och ordval förstärker textens innehåll vill jag förföra läsaren och även om själva textinnandömet är av största vikt, förvandlas här även texten till kött och kropp; en slags språklig fetischism. Jag finner ord som: full isomorfi, livmodern som stimuleras, kvinnans kropp ejakulerar, klåda, könsorganet gnids; häftighet, intensitet, varaktighet, avsöndring av vätska, bryskhet, våld, förbindelse. Ja orden sväller och sväller och reser sig över själva akten. Går det egentligen att formulera extasen i ord utan hjälp av gestaltande bilder?

Jag pressar även in en genomträngande tolkningsdimension till Cousins verk genom en djupborrande läsning av filosofen Luce Irigarays skrifter kring sexualitet. I The Way of love frågar sig Irigaray hur vi kan stanna i den ursprungliga intimiteten och hur vi kommunicerar detta; verbet som öppna sig själv för andras känslor, horisontellt, vertikalt, lägger ut spår, tecknar upp perspektiv och horisontlinjer. Vilka verb finns inneslutna i Cousins verk? Vilka verb kan kommunicera den omedelbara känslosvallningen inom en betraktande kropp? Genom frågor som gömmer sig i Irirgarays texter vill jag blottlägga, utforska, krypa in i gömslena för att uppleva den fullständiga orgasmen som uppstår i mötet med Cousins gestaltningar. 

Text Anna Nero