Toni Wrånes

Your next Vacation is Calling, 2014 

Tori Wrånes - Your next Vacation is Calling, 2014

I detta performanceverk gestaltas trollet. Det är flera gestalter som rör sig i olika konstellationer i ett rum som liknar en grotta, men det är inte en forntida värld hon presenterar utan nutida element som dunjackor, gympasakor, en soffa och en saccosäck blir relevanta. Ljusspelet liknar årets skiftningar och sången sjungs på trollspråk. Trollens rörelser är både igenkännbara, men innehåller också ett annorlunda kroppsspråk, något okänt som om det härstammar direkt från naturen utan omvägen att förändras genom samhällets normer och värderingar. Konstnären Tori Wrånes använder sig av trollet just i en önskan att utvidga normer och standarder. Trollet är könlöst och blir därför en symbol för människan. Trollet rör sig endast ute när det är mörkt och i människans mörker ryms det som vi inte vill visa, de inre hemligheterna. Stora säckar höjs och sänks, vad de innehåller vet vi inte, men att de är tunga går att utläsa. 

     Lacan använder sig av symboler för att fastställa könet, det vill säga: de med en fallos och de utan en. Judith Butler var en av de första att destabilisera normativa idéer kring fasta könsidentiteter och sexuell identifikation och kritiserar Lacans idé om att feminin sexualitet endast kan utrycka sig genom en imiterad maskerad med hänvisning till fallossymboler. 

En annan teoretiker, Marjorie Garber problematiserar könsidentiteten ytterligare genom att introducera en tredje term som förkroppsligar den androgyne, transvestiten, de transsexuella och ”cross-dressers”. Vilka ofta utrycker sig genom performativitet i sin könsidentitet.

I Tori Wrånes performance är könsidentiteten en viktig faktor. Hennes troll är könlösa och blir här neutrala i sin roll. Wrånes använder sig därför av dessa mytologiska väsen i sin kritik mot kategorisering och normativa förställningar kring kön och identitet. 

Lacan använder spegeln som beskrivning av barnet som upptäcker sig själv genom spegelbilden. Men en person kan också finns identifikation genom att spegla sig i andra och deras identitet. Genom att spegla sig i Wrånes könsneutrala varelser ges betraktaren en frihet att ifrågasätta fasta könsroller och könsuppfattningar, betraktaren kan också bli könlös och därmed kvitt sin könsidentitet. Wrånes lyfter fram en utopisk plats där människan tillåts vara människa. 

Peggy Phelan problematiserar det visuella; att det vi ser, är det sanna. Wrånes troll destabiliserar vår uppfattning om det sanna eftersom vi inte vet vad det är vi ser. För vissa kan denna osäkerhet skapa rädsla. Wrånes verk spelar på denna rädsla inför det osäkra; en rädsla som bidrar till upprätthållandet av könsroller och normer. I Wrånes verk kan vi vara trygga i vår ovisshet, våga släppa taget och bara få vara människa.

Referenser: 

Fredrik Svensk, ”Queerfeministisk trollkamp - Kan Tori Wrånes melankoliska sagoväsen frälsa oss från patriarkatet”, 2019, hämtad 20210313, https://kunstkritikk.se/queerfeministisk-trollkamp%EF%BB%BF/

Dorothy Rowe, Cultural Crossings: Performing race and transgender in the work of Mot Roti, i red. Gill Perry, Difference and excess in contemporary art - The visibility of woman’s practice, (Malmö: MTM, 2020) 144-145

Text: Anna Nero