Inspiration Lynette Yiadom-Boakye

 

To improvise A mountain

”Jag vill vara ett berg”, säger hon, ”för att ibland kunna sitta bland molnen och se ner på alla människor. Min kropp är en bergstopp, den är stark och uråldrig. Jag når högt, jag vet att jag skulle kunna nå upp till himlen om jag bara sträcker tillräckligt på mig.” 

”Du är ett berg”, säger hon, ”jag känner din orubblighet.” 

No Such Luxury

I kaffets arom finns min essens, jag behöver inte ens dricka det. Det lindar in mina tankar och gör dem mjuka. I min stillhet finns tankarna, skiftande likt kaffet som bleknar ju mer jag dricker, när det till sist bara återstår en svag antydan. I botten finns känslan kvar, en fågel eller en sol, idag en ring av förtröstan, en pil som pekar bort eller framåt, men aldrig bakåt. 

Songs in the head

En efterklang av glasens skål, ett förtroende. Sånger som föds där mellan två ögon. 

”Hör du tonerna?” Frågar han.

”Ja, som fågelsång.” 

Penny for them

”Vilka är de?” 

”Bara några slynglar.” 

”Du bara pratar, jag har sett dem sälja blommor och dansa balett.” 

”Dansa med dem då, om det är det du önskar.” 

”Nej, jag vill bara se på dem, de är vackra.” 

Just above the cloud

”Jag drömmer om en cigarett”, säger han, jag känner glöden, röken, men jag finner den aldrig, jag vill ha den för att kunna känna hur det är att ha molnen inom sig.” 

Greenfinch

Jag är fågeln, jag är fågelsång. 

Och jag kan nå molnen. 

Confidences

”Hon tror att vi dansar, men det är hur vi rör oss, vi kan inget annat än glida fram, det är hur vi är, det är vår natur.”

A Whistle in a wish

”Jag drar det där blosset, men molnet skingras lika fort.” 

”Det är för att du drar in det i lungorna stället för att låta det omsluta dig.” 

”Men hur kan jag hålla kvar i önskningen om jag inte får ha den inom mig, där ute försvinner den med vinden.” 

”Du måste lära dig att följa med vinden." 

The counter

"Nej, stop." 

”Vadå stop.”

”Du kan inte räkna liken, de kommer att fortsätta dyka upp.”

”Vilka lik.” 

”Du vet vilka.”