Anabelí Brancusi på Världskulturmuseet

 Genom att blunda och placera ena handen över hjärtat och andra handen över könet sker förvandlingen från människa till andeväsen; en födelse snarare än död eftersom döden endast är ett skifte från en form till en annan. Där kan allt levande förenas och bli en och samma. 

Även om smärtan skär genom kraniet när hornen tvingar sig igenom det hårda höljet, visar han ingenting för döden är smärtsam och han har burit den på ryggen hela livet utan att kännas vid den. Han. Välkomnar föreningen med andevärlden som hädanefter kommer vara hans familj. 

Varelsen ser på när kvinnan långsamt målar mönster över barnets huvud och ansikte. Symboler för liv. I varje linje talar hon med de döda. Hon berättar om födelsen om festen om maten och skratten. Linjerna är gjorda av socker och varelsen nosar först och börjar sedan slicka i sig det söta. Barnet skrattar först, men börjar sedan gråta, när moderns omsorg och kontakten med andevärlden bleknar för varje linje som åter försvinner.  

Text: Fritt inspirerad av Anabeli Brancusis skulpturer.