Ditte Ejlerskov - Varbergs konsthall

 

Oxytocin kontra adrenalin

Oxytocin är kroppens kärlekshormon medan adrenalinet är flyktens- och kampberedskapens hormon – dessa två hormoner kan inte existera i vårt blod samtidigt. Går det att välja vilket hormon vi vill ska strömma genom vår kropp? Kan vi välja harmonin, lugnet, kärleken eller blir själva kampen, hormonerna emellan, ett utlopp för adrenalinet att ta över? 

Kärlek i sig triggar produktionen av oxytocin. Kramar, sex, närkontakt, massage, vänlig beröring, förtroende, tillit, trygghet. 

Det kanske säger sig självt att när vi behöver detta kärlekens hormon, det är då det är svårast att få den där smekningen, de vänliga orden, ömheten, då de som vi älskar drar sig undan. Likväl är det när vår nästa är full av adrenalin som vår kärlek till hen borde manifesteras i beröring, som att hålla i handen, beröra lätt utan tvång, en välmenande gest som ett tecken på att jag finns där att krama när tiden infinner sig. 

Finns ingen människa nära, kan oxytocin produceras av annan slags beröring, av dans, sång, ett varmt bad. 

Vilken är din beröringspunkt min älskade? 

Min kan vara beröring av pennors linjer av min kropp över vita pappersark, eller vindens smekning mot huden, mossan under min kropp i skogens trygga rum eller vattnets omfamning. Eller tanken på dina kyssar och dina fingrar utefter min nacke. 

Vid förlossning ökar oxytocin, det stärker sammandragningarna, inger lugn och fokusering. Kärlekens hormon i den ultimata kärlekens akt, att föda ett barn till världen. Där smärtan endast kan överbryggas i vetskapen att ett barn snart ska skrika ut sin ångest inför världen, för att sedan landa på sin moders mage, vid bröstet där hormonet hjälper till att producera mjölk. 

Text: Anna Nero