John Bauer - Ödets gudinnor

 

Ödets gudinnor. 

I nordisk mytologi finns det nornor, det vill säga ödesgudinnor. De spann varje nyfödds barns ödestrådar, det vill säga: livet, döden och ödet (lyckan). Om ett barns framtid förutsades storslaget kunde de fästa barnets ödestråd vid polstjärnan och spänna ut det över jorden. Urd, Verdandi och Skuld stod över alla nornor. (Dåtid, vardande och framtid) De steg upp ur ödesbrunnen Urd i urtiden och var de som införde döden. De försåg livsträdet Yggdrasil med vatten och jord och rådde över gudar och gudinnors likväl som människors öden. 

b) I John Bauers bild finns det bara två gudinnor antagligen för en tilltalande komposition. De båda står med varsin träspann i händerna, förmodligen de kärl som nornorna samlar vatten och jord i till asken Yggdrasil.

Bakgrunden består av en storslagen stjärnhimmel. ”Det står skrivet i stjärnorna” är ett berömt talesätt och kanske är det därför John Bauer har placerat dessa gudinnor med denna bakgrund som allenarådande. Träkärlen som de håller skulle härmed också kunna användas till att samla stjärnstoff i - i fri tolkning av bilden. 

Bilden är en omslagsbild till diktsamlingen Till Fantasos av Mildred Thorburn-Busck 1915. Om man fokuserar på titeln till denna diktsamling är Fantasos - uppenbarelsen, den inom grekisk mytologi den gudom som tillför färg och skönhet till drömmar. Drömmar kan också kopplas till just öde. Sanndrömmar som ett medium att förutspå framtiden (uppenbarelser). Kanske samlar de drömstoff i sina träspänner.

– »Vem var det, som väckte mig?» 

sporde hon stjärnornas vimmel. 

– »Fjärran I gå,

vita och små.

Stör ej min äntliga vila!»

Drömmen och ödet leder tankarna till vila, att vila i stjärnornas ljus och allas vårt öde är i slutändan döden – den eviga vilan.  

c) I bildens hörn finns också solhjulet eller solkorset som det också kan kallas inristat i porten där gudinnorna står. Det är symbol för solen som härstammar så långt tillbaka som till bronsåldern och som finns inom många olika kulturer. Hjulet ses som en symbol för solen, som rullade över himlavalvet. Cirkeln är sfären eller klotet. Korset kan symbolisera väderstrecken jorden och marken. Inom astrologin är symbolen ett tecken för planeten jorden men också för Fortuna. Detta är spännande för här binds tecknet samman med ödets gudinna som är titeln på John Bauers bild. Fortuna var nämligen ursprungligen en kvinno- och orakelgudinna. Hon står för mänsklighetens ombytliga lycka. Hon avbildades med ett roder och ett horn ståendes på ett klot eller hjul med vingar. Hon drevs hit och dit och vindarna. 

För kemisterna under medeltiden användes också tecknet för att beteckna stjärnstoft. Här sluts cirkeln. Vi drömmer om stjärnstoft som faller över oss, samlas upp av ödesgudinnorna och blir till näring åt livets träd, mänsklighetens lycka. 

Varföre trå till glans, som allt förklarar,

till vidder svindlande, till evigheten? –

Uti min tunga dröm en aning svarar,

att grodd ur jord mot ljus är hemligheten.

Text: Anna Nero

Källor: 

 Ohlmarks, Åke, Fornnordiskt lexikon, [2., revid. och utök. uppl.], Tiden, Stockholm, 1983, s 410

 Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Nornor, hämtad 230909

 Thorburn-Busck, Mildred, Till Fantasos: dikter, Norstedt, Stockholm, 1915, s 24

 Liungman, Carl G., Ideogram och symboler: en uppslagsbok, Ny tr., Strömberg, Stockholm, 1999, s 398-399

 Biedermann, Hans, Symbollexikonet, Forum, Stockholm, 1991, s 130

 Thorburn-Busck, Mildred, Till Fantasos: dikter, Norstedt, Stockholm, 1915, s 28