Kroppens frigörelse inom 1960-talets konstscen

 

Valie Export, Touch and Taste Cinema, 1968

Valie Export, Action Pants: Genital Panik, 1969

Kroppens frigörelse inom 1960-talets konstscen

Under 1960-talet blev revolutionen, enligt Dezeuze, ett ledord som kunde innebära allt från drogliberalism, kroppens frigörelse till en kamp mot gångna tiders ”konst för konstens skull”. Det sker i ett skifte bort från materialitet till en längtan efter ett här och nu där happenings och performances existerar i stunden, och upplevs med hela kroppen, menar O’Reilly. 

Dezeuze skriver att två aspekter blev centrala i den kroppsliga frigörelsen: dels den sexuella revolutionen som inkluderade begär och njutning, dels idén om gemenskap. Frigörelsen en protest eller ett motstånd mot föräldragenerationens sexuella konservatism och företeelser som: sex före äktenskap, preventivmedel, och sexuell experimentlust, blev symptomatiskt i många unga vuxnas livsstil. Detta speglades inte minst av konstnärer som Carolee Schneeman, Yoko Ono. Även mer extrema former av sexuella riktningar synliggjordes genom performances under denna tid, såsom sadomasochism och andra sexuella variationer med syfte att blottlägga dolda sexuella tabun som länge varit undanträngda. Konstriktningen Wienaktionism är ett exempel på detta, där kollektiva happenings bestod av orgiastiska aktioner som kunde innefatta blod, exkrementer, urin och döda djurkroppar. 

Den nakna kroppen som en del i performancekonstens framfart är också, enligt O’Reilly, en brytning mot den konventionella konstdiskursens objektifiering av kvinnan, som pågått under århundraden. Ett exempel är Valie Export som utförde flera provocerande verk, bland annat Action Pants: Genital Panik, 1969, där hon i en fullsatt biograf - iklädd byxor med öppen gren där hon hade fäst en pistol - utmanade publiken genom att hantera denna ”äkta sak” istället för filmiska klichéer. Men även verket Touch and Taste Cinema, 1968, som Dezeuse beskriver. I vilket Valie Export iklädd en låda bjöd in människor på gatan att sticka in händerna och vidröra hennes bröst medan hon stirrade på dem. Kvinnliga konstnärer som använder sig av sina egna kroppar återtar därmed kontrollen och blir sina egna subjekt. Enligt O’Reilly har kroppens roll inom konsten från 1960-talet fram till våra dagar blivit alltmer komplex, där till exempel performance åter sammanförts med andra konstmedier, vilket hon ger exempel på i sin bok. 

Text: Anna Nero

Jag refererar till Anna Dezeuze text: The 1960s: A Decade Out-of-Bounds (Jones, Amelia (red.), A companion to contemporary art since 1945, Malden, MA, Blackwell, 2006) med fokus på stycket om kroppen, men jag hänvisar även till Sally O.Reilly (O'Reilly, Sally, The body in contemporary art, London, Thames & Hudson, 2009)