Pippilotti Rist - Skövde

Lugna vågor lugna sinnen punkt för punkt, 2019, Pipilotti Rist

Det är taktilt, det där ljuset, de lena stora röda blombladen mot handen, som smeker och känns mot huden, som jag vill föra till kinden. Känslan finns inuti, den finns sparad från barndomen, redan som barn skapas sinnesförnimmelsen av blomblad mot fingrarna. Och ljuset som är så florerande att det kan genomlysa barnhänder om de sträcks mot solen, mot alla ljuspixlarna som flödar genom luften, sväller och förvandlas till en fluktuerande glob. Den verkar vara mjuk som en kudde eller ballong om den vore möjligt att trycka till sitt bröst; om det vore möjligt att omfamna växtligheten däri och stiga in i den, in i naturens rörelser. 

Vi ska inte försöka uttyda eller förstå bilder och symboler, skriver Simone Weil ”utan låta blicken dröja vid dem, tills ljuset blixtrar fram.”

Hjärnans alla synapser aktiveras likt sprakande gnistor, irrbloss, elektriska impulser. Jag släpper garden, låter mig föras in i denna paradisiska trädgård, till växternas energier, atman, deras själ eller livsgnistor. Jag blir naken där med växternas ludna spröt mot huden, de röda frukterna, blad, de taggiga växterna som river. Gula svävande, jag gungar med i deras rörelse, det svindlar, jag mår illa av blommornas uppförstorade tillstånd i denna oupphörligt cirklande loop. Det gula övergår i blått, i grönt, i lime, med lysande pixlar i rosa. De sträcker sig mot mig, vill in i mig, nästla sina tentakler in i min kropp. Färger avlöser färger. Fingrar likt blommor och jag kan inte längre stå upprätt utan faller baklänges och fångas upp av Elin av Skövde. 

Text Anna Nero