Tove Kjellmark

                    

Tove Kjellmark, When I Crack I Expand

Kroppen expanderar först och svävar utåt mot en oändlig rymd, i denna rörelse sönderfaller den, splittras och i återrörelsen har fragment lossnat och försvunnit och skapar hålrum i existensen. Atomernas solida struktur har för alltid förvandlats. Det som finns kvar är något väsenskilt. 

Människans absurditet består av begär som stretar åt så vitt skilda håll och skapar en så stark rörelse att kroppen slits itu, den är inte längre hel. I återskapelsens orimlighet blir den återigen något annat. Den lagas med hjälp av maskindelar. 

Skepnaden av kroppen i rörelse dubbleras, trefaldigas, fyrfaldigas och sammanfaller – faller samman och återförenas sedan med sig själv i ett förändrat tillstånd. 

Text: Anna Nero