Zheng Bo
Zheng Bo, Le Sacre du printemps (Tandvärkstallen) 2021-22
Mossans sensibilitet mot fotsulorna, skapar vibrationer genom lemmarna. De ökar i intensitet mot trädens bark, naken hud tills kroppen faller med pannan mot det mjuka.
Världen vända upp och ned.
Mossan blir tak, träden sträcker sina armar mot ett bottenlöst intet. Pannan vilar mot mossbeklädd jord. Tusentals mosstentakler som tillsammans bildar en matta. Fötterna, tårna klättrar längs stammarna, ser ut att vilja falla, men mossan förankrar huvudet mot den tunga marken ovanför. Håret letar sig in, känner in mosstråna, tvinnar sig kring dessa. Där blir allt wanwu – oändliga möjligheter till sensorisk kontakt.
Världen vänds på nytt.
Ryggen vilar mot förmultnade grenar, stubbar, jord, stenar – allt beklätt med mossa. Mossan klättrar över fingrarna och armarna, lägger sig som ett beskyddande hölje över huden. Där absorberar den farliga ämnen i kroppen, där suger den upp osunda tankar. Mossar renar.
Det kittlar i pannloben när blodet passerar, befriad från skadligt inflytande. I ett flämtande andetag drar handen mossan från sitt jordfäste. Rötterna spretar mot rymden, fria och i samma stund döende, om den inte får finnas i en hand och vattnas dagligen. I en ömsesidig omsorg.
I omsorgen till andra livsformer skapas omsorg och självtillit, självmedkänsla.
Text: ANNA NERO
Kommentarer
Skicka en kommentar