Existens VKM

           Världskulturmuseet – Existens 

I artikeln A lived Experience av Beck skrivs om en demokratisering av utställningar. Museum skapades som en institution som skulle bilda folket. Detta förs fram genom att utställningar ofta numera är fokuserade på upplevelse genom rörliga bilder, interaktivitet, ljud och ljus. Jag träder in i utställningen Existens, på Världskulturmuseet, genom en sensorisk portal – en väg in i ett annat känsloläge. Portalen bjuder in ”kom” säger den och ljuset fluktuerar, och jag drar fingrarna genom syntetiskt ”hår”. Jag går mot ett stort lysande öga.  

Utställningen är uppbyggd både genom film och ett bildspel, föremål, ljud och ljus och platser där man kan sitta eller ligga. (En enorm kudde) Beck skriver: ”Den (rörliga) bilden och färgglattheten tilltalar besökarnas känslor på en annan nivå av spektakulärhet, anpassad till en digitalt benägen kulturell publik, vilket gör att de "förstår" konst på sitt personliga sätt utan att lägga till mycket pedagogisk textintensiv information.” (översatt genom Google Translate) 

I Existens finns montrar med föremål som är lätta att ta till sig: en egyptisk kista, lerfigurer och en Janusmask, men en ny sorts taktilitet har också införts genom att tematisk information om föremålen finns som text på träplattor vilka man kan hålla i handen och läsa. Det ger en mer känslomässig direkt sätt att ta del av kunskapen på.

Utställningen Existens är, på ett sätt, uppbyggd som en immersiv utställning där visualitet, ljud, ljus och atmosfär medför sensoriska sinnesupplevelser. Den anammar, som Beck skriver, tre dimensioner av erfarenhet: en kognitiv, en affektiv och en beteendemässig. (Beck, s 2) Den kognitiva genom våra tidigare referenser och erfarenheter som skapar sensoriska känslor, den affektiva känslomässiga förnimmelsen som jag här anser är skönheten i föremålen till exempel, en ren estetisk upplevelse men också personliga minnen, samt det beteendemässiga, det vill säga, vårt personliga syfte med att besöka utställningen. Som i detta fall kan vara ett existentiellt behov av frågor kopplade till döden. (Det finns en existentiell telefonlinje kopplad till utställningen där man kan ställa frågor om döden till bland annat en forskare och en jägare från Tanzania.)

Jag ger här två exempel från utställningen. Dels den egyptiska kistan, dels lerfigurer skapade av Shipibo konibo-folket som lever i Amazonas regnskog.  Därför att de direkt väckte mitt intresse. 

Howes talar om skillnaden mellan att se något för första gången eller att ha sett liknande objekt förut. Skillnad mellan en Egyptisk kista och lerfigurerna är att upplevelsen har en skillnad i erfarenhetsbas. Upplevelsen av den egyptiska artefakten förstärks av det faktum att vi borde känna en vördnad inför detta, på grund av de bilder vi tidigare sett i undervisning och tv. Medan lerfigurerna från Afrika för de flesta är en helt nu upplevelse, något vi tidigare inte visste något om. Detta kan i sig ge en stark upplevelse, en aha upplevelse Nyfikenheten i att lära sig något nytt. Däremot figurerar lerfigurer i alla kulturer, skillnader här är den ritualitet som lerfigurerna här skapas genom, och inte enbart som något dekorativt prydnadsföremål. Denna kunskap kan vi inte få annat genom information. Information som sedan kan skapa en sensorisk förnimmelse. Här förstärker alltså kunskapen själva upplevelsen av föremålet. Den första blicken och en andra blick  skiljer sig åt.

Lerfigur från Amazonas regnskog

Hon skapar en lerfigur. Lerfiguren får liv. 

Lerfiguren har kropp och själ, blir ur sitt perspektiv ”människor” och ser människorna som föremål, djur eller andar – icke levande. Lerfigurernas mönster som människan skapar måste förmedlas från värddjuret Anakondan genom en dröm. Detta specifika mönster blir lerfigurernas kläder.

Constance Classen skriver om heliga reliker och en önskan att vidröra dessa. Det rör sig om en kult inom religion för att komma i kontakt med det gudomliga. Hos Shipibo konibo-folket finns en koppling till något bortom vår värld. Där förekommer både drömmar och att se saker och ting genom andras perspektiv. Begreppet perspektivism betyder val av perspektiv. Här blir lerfigurernas perspektiv det som är viktigt och jag som museibesökare får genom kontakten med dessa lerfigurer tillgång till deras perspektiv. Likväl som en troende får tillgång till relikernas en gång helgonliv och deras helighet. Vem är jag i förhållande till dig? Classen skriver att "Även om de nu är avskurna från de troendes beröring, ger museirelikerna ibland indikationer på de sinnesliv de levde innan de gick in i museets visuella rike." (översatt i Google translate)

Till föremålen som är inneslutna i en glasmonter visas en film av skapelseprocessen av lerfigurerna.  

Egyptisk kista. 600 f.v.t

Jag stiger in i kistan och beskådar ett vackert målat innandöme. Där hörs en röst som berättar att den målade figuren föreställer himmelsgudinnan Not avbildad med solen i sina uppsträckta händer.  

Classen skriver att Egypten var ett engelsk protektorat i slutet av 1700-talet. Därmed sändes arkeologiska expeditioner till landet och en Egyptomani tog fart. (Classen S 47) ”Varje tidigt museum värt sitt namn behövde en mumie på utställning (Classen, s 47 översatt i Google Translate) Denna fascination främjades av artonhundratalets besatthet av döden, men ett intresse för Egyptens faraoner och gravar finns kvar även idag.

I utställningen Existens på VKM kan vi beskåda en Egyptisk kista och föreställa oss mumien som bebott den. Det ger en sensorisk känsla och fascination över en utdöd civilisation och människans ständiga strävan att övervinna döden. Även tanken på att den inneboende kan ha varit en farao, (men här en präst vid namn Bakenren) som hade en koppling till det gudomlig förstärker känslan av evighet. ”Relikerna från monarker hade ett särskilt anspråk på innehav av övernaturliga egenskaper /…/” 

(Classen S17, översatt i Google Translate)

Mumier är inte lika vanligt exponerade idag, eftersom det finns en stark etisk dimension. Bara att visa den egyptiska kistan väckte många diskussioner på museet, huruvida den skulle exponeras eller inte. Men inte att förringa så ingår tiden i det sensoriska. Det som fallit i glömska, mysterier om ett utdött folkslag, deras tro och kunskaper, tusentals år tillbaka i tiden som vi bara flyktigt kan förnimma genom dessa exklusiva objekt. Det kan till och med för vissa infalla en svindlande känsla av att försöka föreställa sig detta objekt för flera tusen år sedan, med händer som skapat, målat och till sist, personen som dött och placerades inuti dess skal. Spontant vill besökare beröra föremålen. ”Som svar på denna önskan att röra erbjuder museet en praktisk kopia av Rosetta-stenen för att komplettera den riktiga stenen som nu är placerad bakom glas. (Classen S 69, British museum, översatt i Google Translate)

Ett mått av rädsla kan även ingå i föremål som har med döden att göra. Genom att exponera heliga föremål, kan invagga en känsla av att skända en grav och en rädsla för vad det kan medföra. De dödas hämnd, eftersom vi stört dem i deras slummer eller efterliv. Mumier är förknippade med förbannelser. Genom arkeologernas öppnande av de heliga gravarna utsätts de för mumiernas förbannelser, vilket gestaltats i både film och litteratur. ”Till och med en blick från det målade ansiktet på en mumiekista kunde skrämma.” (Classen S 54). Även om inte själv mumien finns i utställningen på Världskulturmuseet, kan vi föreställa oss den. Vi kanske till och med kan få en förställd doftuppplevelse. Som Bram Stoker utryckte det: ”Du kan sätta en mumie i en glasmonter och täta den hermetiskt så att ingen frätande luft kan komma in, men den kommer ändå att andas ut sin lukt. Man skulle kunna tro att fyra eller fem tusen år skulle uttömma luktegenskaperna hos vad som helst, men erfarenheten lär oss att dessa dofter finns kvar och att deras hemligheter är okända för oss.” (2008: 36) (Classen s 57, översatt i Google Translate.)

Jag stiger ut genom dödsportalen, tillbaka till livet, med en sensorisk upplevelse att lägga till min kunskaps- och minnesbank. 

Referenser:  

Classen, Constance, The museum of the senses [electronic resource] : experiencing art and collections / Constance Classen [Elektronisk resurs], hämtad 2023-01-14

 Howes, D., Clarke, E., Macpherson, F., Best, B. & Cox, R.( 2018) Sensing art and artifacts explorations in sensory museology, The senses and Society, 3:3, 317-334.

Beck.M, (2023) A Lived Experience – Immersive Multi-Sensorial Art Exhibition as a New Kind of (Not That) 'Cheap Images', Arts 12:16 (13p)